bokstavsmammor

och jag menar bokstavsMAMMOR.... mammor med diagnos...

Jag hittade en text.... och jag fick faktiskt en tår i ögat.... den var till mig...
här kommer den:

Att vara Bokstavsmamma

Det är inte lätt att vara mamma alla gånger. Inte heller är det lätt att vara mamma till barn med bokstavshandikapp. Och det är ibland ett rent helvete att vara mamma, när man själv har bokstavshandikapp. Men det kan ha sina fördelar också såklart, som i de flesta andra situationer.

När man har bokstavshandikapp har man ofta väldigt svårt att planera, eller snarare att fullfölja det man planerat och att komma ihåg vad det nu var man bestämt sig för att göra.


Utan ordentliga rutiner för de vardagliga sysslorna blir sällan mycket, eller något, gjort. Minsta lilla som kommer i vägen, som fångar ens uppmärksamhet, kan resultera i att disken förblir odiskad och att resterna efter middagen blir kvar på bordet. Man påbörjar en tvättmaskin, men så ringer telefonen och man står som ett fån dagen efter, då man inser att man inte har några rena kläder att ta på sig. Hela huset kan periodvis vara ett enda stort kaos.

Saker som är jätteenkla för vanliga mammor, kan ibland (läs ofta) vara en riktig kamp för bokstavsmammorna. Att komma ihåg att betala räkningarna i tid, att hänga upp tvätten man nu faktiskt fick in i maskinen och tvättade. Att minnas att ta ut färsen ur frysen till middagen nästa dag, kan vissa gånger kanske vara omöjligt att minnas och de överlyckliga barnen serveras pizza istället. För "jag orkar inte laga mat idag". Bra ursäkt, men man vill ju inte erkänna hur ofta man glömmer så viktiga saker.



Barn i skolåldern kommer ofta hem med lappar som skall fyllas i eller skrivas under, och returneras före ett visst datum ... Först skall man minnas att fylla i lapparna, sen skall man också minnas att lämna in dem och då gärna i tid. Hopplöst många gånger.


Ofta kommer barnen också hem med lappar med kalasinbjudningar eller meddelanden om utflykter. Det är lätt att lägga undan lappen på ett "säkert ställe", och sedan glömmer man helt bort både var det säkra stället var och vilken dag det var dags för matsäck. Det är inte helt ovanligt att dessa kvinnor med ett ryck sätter sig upp i sängen mitt i natten och tänker "jäklar, h*n ska ju ha matsäck i morgon bitti".

Det är väldigt vanligt att bokstavsmammorna har ett enormt dåligt självförtroende. Att de ser sig själva som dåliga mammor. Men tack och lov mäts inte ett bra föräldraskap i hur organiserat eller välstädat ens hem är. Att vara en bra mamma innebär så mycket mer. Och bokstavsmammor är inte som alla andra mammor. De är annorlunda i sitt sätt att vara och fungera, men har samma förutsättningar för att vara toppenmorsor - precis som de normala mammorna.


När man har svårt att lyckas hålla reda på sig själv och sina egna uppgifter, kan det ibland te sig helt omöjligt att lyckas ro i land allt runt omkring. Men det går.

En del anser att bokstavsmammorna har större svårigheter också på grund av samhällets traditionella könsroller. En vanlig fras är: "En kvinna som inte kan ta hand om sitt hem och sin familj själv är ingen riktig kvinna". Struntprat. Bokstavsmammor kan mycket väl ta hand om både barn, hem och familj på ett bra sätt, om de bara hittar och använder sig av, de hjälpmedel som finns. Och accepterar att de är annorlunda. På gott och ont.


Hjälpmedel

Skriv lappar och listor! Lägg inte undan dem på "säkra ställen". Lär in dig i rutinen att alltid utföra det som står på lapparna direkt då du påminns av dem. Skjut inte upp saker till senare. Det är direkt dumt och leder oftast till att man glömmer. Skall du ta ut mat ur frysen dagen efter, sätt en lapp på badrumsspegeln. Då ser du den på morgonen.


Kommer barnet hem med en lapp från skolan, fyll i den direkt - gör inget annat emellan, och stoppa den i barnets skolväska. Lägger man den på köksbordet, så kanske den kommer ligga kvar där i flera dagar.


Prata med lärare och dagis-/fritidsdspersonal. Berätta för dem hur det är och hur du fungerar. Även om det känns pinsamt och som ett nederlag. Det är ett större nederlag att misslyckas hela tiden. Och mer genant att alltid bli påmind av lärare om lappar. Be dem att påminna dig om lappar, eller utflykter då du hämtar ditt barn. Be dem att få lämna besked om ledigheter under lov etc. per mail eller telefon. Be dem ringa/maila dig. Ofta är de väldigt välvilligt inställda, när de vet att det inte beror på slarv eller nonchalans från din sida att det aldrig blir gjort i tid.


Har du jättestora problem, som en del med till exempel Asperger ibland har, med att minnas att ta med dig dina egna saker då du skall iväg till jobbet/skolan, skriv checklistor och sätt upp dem i huset.

Dessa listor är ofta en livlina och särskilt då man som bokstavsmamma kanske har egna bokstavsbarn. De minns inte själva vad/när/hur de skall göra, och där står man och skall vara deras vägledning. Ironi på toppnivå.

Sätt upp listor i varje barns rum, i badrum/toaletter och i köket. Där listar du allt som de skall göra på morgonen (klä sig i rena kläder, hygienen, äta frukost etc.), då de kommer hem från skolan (läsa läxorna, äta mellanmål, plocka undan efter sig) och innan de lägger sig (ta fram kläder, duscha, packa skolväskan m.m.).


Detta underlättar mycket, i alla fall för de barn som är så stora att de kan läsa. Värre är det med de små, som man själv måste minnas att påminna/ordna allt för. Och det är då man behöver checklistor till sig själv. Lär man sig bara att läsa dessa varje gång man ser dem, så går det förhållandevis smidigt.


Det finns bra saker med att vara bokstavsmamma också. Till exempel är vanliga normala mammor, som regel, inte alls lika spontana, flexibla, våghalsiga eller lekfulla och ogenerade. Bokstavsmammorna är uthålliga, fantasirika och kreativa. Mer än vanligt folk oftast är. Det är fördelar oftast. Man är ju såklart inte på topp jämt, då det ofta är tungt som tusan att vara bokstavsmamma - men man är likväl en minst lika bra mamma som en som inte har bokstavsproblematik.

Man får inte låta de tunga och mörka delarna av handikappet ta över, för det finns så mycket mer.

Så, har du bokstavsdiagnos? Har du barn? Är dina barn trygga, glada och välmående, trots dina brister?

I så fall, skall du aldrig tänka att du inte är en "riktig kvinna" - för kan du svara ja på frågorna ovan så är du en riktig kvinna och mer ändå. Då kan du klara vad som helst!



Slutsats.....
Tala om att du har svårigheter, och behöver hjälp med att bli påmind om tex utflykter etc....
En tung börda släpper när man väl gör de.... det är sååå skönt, och på nåt sätt kommer man ihåg ännu mer om man berättar att man inte kommer ihåg...??!?!?

jag tror att det är för att man kan släppa kontrollen lite....

jag har precis pratat med en dagis-personal... jag har inte sett någon anledning att göra det innan... men jag fick en direkt fråga, ang hur länge jag var sjukskriven... och om hur jag mådde..

Och ja... jag mår bra... det är ju inte det som är problemet.... problemet är precis som texten ovan beskriver....
Den texten säger allt..... vilken stress.... hur orkar man????

Här är länken...
http://www.bokstavsfolk.ifokus.se/
klicka sedan på Att vara bokstavsmamma

så bra.. nu ska jag läsa vidare. såg massa matnyttigt där..... vilket påminde mig just om att gubben lagar mat.... fast det var min dag... hmmm... ooooj...
nej, nu glömde jag igen... det VAR ju hans dag att laga mat...
jag skulle natta tjejerna så var de... fast de gjorde gubben... hmmm

äsch... nu va de slut för ida...

Alla dunderkommentarer
S har skrivit detta:

Jag blir tårögd.... och samtidigt lite arg på mig själv för jag ibland blir irriterad på vissa föräldrar på skolan. De kanske bara inte har din fantastiska självinsikt Majsan utan har problem utan att förstår varför. Kanske de känner sig rötna in emellan......Skall ta till mig det som står.

2008-03-09 @ 19:59:16
majsan67 har skrivit detta:

Ofta vet man att man har ett problem.... men man vet inte vad det beror på...
Man kämpar o kämpar, och har ständigt dåligt samvete för att man sällan når ända fram.

Jag blir glad om jag kan "väcka" någon, att få någon att tänka förbi föräldrars glömska, och som man kan tycka nonchalans...
Det kan ju möjligen handla om att föräldern inte förmår, inte kan...

Vi föräldrar måste oxå lära oss, att faktiskt inte skämmas, att inte försöka klara allt det som vi faktiskt inte klarar ;)...
Att berätta är en god början, och en stor hjälp att lätta på stressen..
Det är aldrig försent vet du S... att tänka om, och det ser jag att du nu gör..
Jag blir glad..
Tack...


Här skriver du din goa kommentar ;)

Ditt vackraste namn ;)
Jag ser dig ;)

Din hemliga adress ;)

Din hemadress? ;)

Din dunderkommentar skriver du här ;)

Trackback
Dagens namn:

Bloggens startsida

Sök i bloggen