nu är jag heeelt slut...
Men men... jag vill ju ha hjälp med att få ordning och struktur, är ju bara att bita i det sura äpplet då...
Jag har en dundrande huvudvärk... nu..... måste kurera mig en timme innan vi ska till stan jag och skruttfia...
Mitt stora problem är mina höga ambitioner... jag gör schema på schema... när det ena slutar fungera för mig, så gör jag ett nytt.... gemensamt för alla är dock.... FÖR MYCKET...
Nu fick jag läxa.... jag ska göra ett TOMT schema...
eeh... jaha... ska jag inte skriva nånting på??
nee..... jag ska känna på tomheten..... känna på hur det är att inte fylla mina dagar till brädden med saker jag MÅSTE göra.... Det schemat ska jag aldrig skriva på... det ska symbolisera INGENTING :)
Mitt bildschema, som faktiskt är det som funkat bäst för mig, ska göras om.
Bilderna med uppgifter ska bara hänga på den aktuella dagen.... i övrig ska schemat va tomt.
Problemet för mig tidigare har varit, utan att jag vet det själv att jag tar in ALLT som står där, hela veckans uppgifter.
Det lagrar jag i min hjärna och kan sen inte sortera bort det som inte gäller för dagen.....
Hade faktiskt inte tänkt på de... att jag gör så..... inte konstigt då att jag blir trött ;)
Så morgondagens uppgifter är dom enda som ska hängas upp på schemat... när dom är gjorda ska dom plockas bort :)
Vet ni, att jag känner mig tom nu... avstressad på nåt vis.... Att ha någon som kommer utifrån och ser att jag lägger på mig för mycket och blir sönderstressad var helt underbart.... jag MÅSTE inte så mycke.
Och jag MÅSTE lära mig att låta saker och ting vara.... att bara VARA och göra ingenting...
Fast det är jag ganska bra på ..hahha... men hur bra mår jag under tiden... för stressad är jag ändå....
Sen fick jag en aptråkig uppgift..... gå runt i hela huset och samla ihop tomkartonger, plastförpackningar, glasburkar etc......
äääshc..... inte visste jag att man måste slänga det där regelbundet... hela tvättstugan är fylld med tomma tvättmedelskartonger, sköljmedelsflaskor o dyl..... oooppsss....
Så fyyyy så tråkigt det där blir... men men... jag måste lära mig att göra saker ÄNDÅ, trots att det tar emot.... DET blir den största utmaningen.... alltså jag vet väl att man måste ändå... men... det där att GÖRA ändå, är nåt helt annat ;)
Nä får väl kolla om jag behöver förbereda nåt innan vi ska iväg.... får nog skriva upp... min hjärna funkar inte alls just nu.....
jag förstår precis vad du menar och jag förstår verkligen att du reagerar på det. Jag har själv vart med om ett par riktigt hårda perioder i mitt liv. Dock nu mår jag bättre. Saken är den att när jag ser personer som denna killen så vill jag bara skaka till dem och visa vad världen har att erbjuda. Han ville verkligen inte gå och prata med någon vilket gjorde jätte ont i mig eftersom jag tycker att alla som mår dåligt ska våga och har rätt till vård. Mitt försök till att få honom inse att det fanns något med livet misslyckades.
Men jag tycker att om man mår dåligt så måste man vilja må bra för att kunna komma någonstans. Sluta vara rädd för det okända. Det var det jag försökte förmedla till denna killen. Om han inte rycker upp sig och bestämmer sig för att ta tag i det så skulle han kanske komma någon vart.
men det är min teori. alla tyckr olika och alla har vart med om olika saker.
jag hoppas dina pojkar får det bättre snart ialla fall. alla har rätt till ett bra liv!
