HUR kan det komma sig att mamma alltid anser att skolan är skulden till att hennes barn inte når dom mål som är uppsatta??
HUR kan det komma sig att mamma inte vill se att hennes barn kanske oxå har en del i att det inte alltid lyckas??

Jaaa, HUR kan det komma sig??

Men ÄR det så, att mamma alltid ger skolan "skulden"??

Om mitt barn har VG i flera ämnen, några G, och oxå några IG, så måste jag ändå ställa mig frågan hur det kommer sig att det är så stor skillnad på resultaten i de olika ämnena. Jag måste undersöka vad orsaken till detta är.
Allra helst, när det handlar om ett barn, som inte har några som helst inlärningsproblem, har en hög begåvningsprofil, och kommer ihåg det han hör och kan det sedan.

När IG-varningarna ligger i ämnen som datakunskap, programmering, multimedia, DÅ har denna mamman ytterligare anledning att undra VAD som felar.
Ja självklart anser jag, när det handlar om den största dataexperten i familjen, som är en mästare på fotoredigering, mästare på hela datorns uppbyggnad och inbyggnad, programvaror, musik, filmer etc etc...

Varför har detta barn IG i dessa ämnen??

Svaret är enkelt, stora och långa projektarbeten som löper över lång tid, utan struktur eller planering. Allt läggs på eleverna. Han har inga problem att lösa uppgifterna, han har "bara" problem med att komma igång, och att planera sitt arbete.

Han har oxå så stora problem med sin vakenhet, att energin försvinner på en nanosekund, oavsett hur intressant arbetet än är. Han behöver hjälp med att "väckas" upp igen, för han klarar inte det själv just då.

Men om man ska resonera som så, att det inte alls hänger på skolan, utan att barnet själv "skiter" i sitt skolarbete, så kanske det är så att yngste sonen valde att mäta pennor med linjal för ett år sen, för att han helt enkelt var så satans lat.
Men nu är han piggare förstår ni, för nu räknar han ekvationer, primtal osv....
NÄ, inte sjutton var det skolans "fel" att han satt där med sin linjal, han kunde ju tagit lite mer ansvar kanske ????

Blir så förbannat trött på såna idiotkommentarer. Har man ingen som helst insyn i barnens skola och den situationen som råder, så anser jag faktiskt att man ska knäppa igen truten.
Och man ska definitivt inte argumentera sådär med mig, när man vet att jag blir VANSINNIG, och inte alls kan finna nån humor i det...

Jag känner mina barn, jag vet vad dom är kapabla till. Det är bara omgivningens misstro som kan få dom att misslyckas, inte dom själva....

Alla kan lyckas efter sin egen förmåga, det är endast i betraktarens ögon resultatet kan bli "dåligt". Det handlar endast och bara om vad var och en menar med att "lyckas"

En förlamad har lyckats om den kan vifta på en lilltå, en företagare har lyckats om den gjort en miljardaffär...
Vi kanske måste ställa oss frågan vad lyckas betyder för oss var och en. Dina egna tankar om vad lyckas betyder, är inte automatiskt vad andra anser om detsamma. Vi har olika förutsättningar, ALLA lyckas på något vis hela tiden. Men många kan behöva lite extra hjälp för att nå dit...

Om ett barn inte når målen, är det barnets "fel", eller har skolan misslyckats med sin uppgift att alla ska nå dit???


Varför är vi i dagens samhälle så fast beslutna att lägga över mer o mer ansvar på barnen???
Ett "normalstört" barn klarar inte av detta i den utsträckning den förväntas, hur fanken ska då "våra" speciella barn klara av det???