Hur gick det med EVK:n??
Jag har nu fått förslag på 3 st tider från skolan, vidarebefordrat dom till bup. Dom har svarat och kan endast en tid, och inte ens hela den tiden, utan vill skjuta på den en halvtimme. Dom har också gett förslag på en annan tid, dom kan, som skolan ska få förslag på.
Jag blir lite frustrerad när jag inte kan öppna min mail, men jag hoppas att jag får ordning på det snart. Nu skriver jag från datorn, och jag får skriva i blindo *s* för texten kommer 10 sekunder efter. Ja, en dator blir väl oxå trött ibland tänker jag ;)
Idag så fick jag veta att sonens klassföreståndare hade varit med på engelskan med den engelskspråkige assistenten, och lyssnat på sonen när han läst en bok på engelska, och sen fått frågor om boken, och också kunnat svara.
Jag blir varm hela jag, av att veta att det finns pedagoger som tror på honom, som låter han försöka, och som också gör vad dom kan för att visa andra pedagoger att alla kan lära :)
Jag har en fråga. Det har varit mycket det sista för sonen, osäkerheten som skolan skapar, dubbla budskap osv .
Jag har ju skrivit om att han haft feber på kvällarna, och det har han vissa dagar fortfarande. Jag tror ju fortfarande att det kan vara stress, men ändå.
Dessutom har han det sista varit FRUKTANSVÄRT hoppig, stirrig, etc.
Som sagt, det har varit rörigt i skolan, men när han kommer hem, så HOPPAR och STUDSAR han HELA tiden?!?!?
"som en booll kommer jag tillbaks till dig, boolla bolla"
Det DÅNAR i huset, han tar sats från köket på väg till toa, och hoppar från golvet med full kraft för att nå taket, och så där studsar han runt huset. Det är skitjobbigt, för han jagar igång sina syskon.
Jag ser framför mig någon som får en elektrisk stöt, då hår, armar o ben står på ända, sådär är han hela tiden. "PJOOOONG"......
Puberteten`? Växtvärk?? Stress??
Men han är glaad ;) så jag ska väl inte klaga egentligen.
Jag frågar honom varför han inte klarar att gå vanligt, men han vet inte (förvånad?? *not*)
Han är mer hyper än nånsin, och jag börjar fundera på om han behöver höja sin medicin.
Han kan fråga på eftermiddan om han kan få en liten tablett , 10mg, för han vill inte hoppa så mycket när han ska träffa kompisar. Han känner att han inte kan stoppa det, och ber därför om medicinen som han vet hjälper honom.
Men att ge honom påfyllning på eftermiddan är helt meningslöst, då medicinen han fick på morron redan gått ur, så då hjälper det inte ändå
Men jag är tveksam ändå,om det nu är hormoner, växtvärk eller annat, så är ju inte en medicinhöjning det rätta.
Kanske ska vi bara stå ut`? Ja förmodligen, men det smittar som sagt av sig, och "gummiboll-syndromet" har drabbat den yngre generationen här hemma...
Nu ska jag se om spyware-programmet scannat klart, ja det tar lite tid då processorn är upptagen på 100% hela tiden.
Snart är det dags för idol, och vinnaren. Jamen självklart blir det väl KEVIN !!!! ;)
Ha en bra fredag ;)
M A Numinens "som en gommiboll" skulle passa här. Jag tror vi har rätt snarlika problem men tvärtom. Hans "problem" har blivit starkare liksom min sons. Jag tror att puberteten hjälper till en hel del.
Ingen aning. Här har vi två studsbollar, men 9-åringen är väl värst. Jag tror inte han har gått någon gång. Motorisk rastlöshet är ganska normalt när man hamnar i förpub eller i puberteten...och har man redan problem innan så blir det väl etter värre skulle jag tro.
Ja du.. hela min barndom var jag som en gummiboll.. jämt fick jag höra Jayne du får inte hoppa, springa, studsa inomhus.. du ska GÅ...
Ja.. jag gjorde mitt bästa.. jag lovar.. men det gick icke.
Idag kan jag.. fast att jag vill springa, studsa..så kan jag styra det.. JAG kan gå, mamma.. titta!!!
Heja heja heja bra pedagoger och super mammor.. du har ett pris hos mig.
Oj, det låter jobbigt, ingen balans liksom. Datorn som segar och barnet som studsar...
Och så du i mitten av alltihop.
Hoppas att det löser sig snart!
Hur gammal är din "gummi-boll"?? =)
Min är 13 och studsar än mella varven....
Man kan bli så trött, så trött, så trött...
Och ibland skriker man bara själv rakt ut då man sagt åt honom nutti-nutti ggr och han bara inte hör en...
Men å ett så stort hjärta av guld =)
Ha en underbar fortsättning på helgen!
Kram
Känner igen din situation och kan glädja dig med att det avtar även om det inte försvinner. Jag tror att förpuberteten är värst, min 14åring är betydligt lugnare nu, men mellan 11 o 13, jäklar vad det studsades o hoppades.....
Jag höll på att bli tokig, o alla syskonen hängde på...
Kram
Känner igen det där med gummibollen mer än väl.
Även min pojke får feber när han är uttröttad, jag trodde faktiskt det var jag som inbillade mig lite. Eller att han kanske egentligen varit sjuk de gånger det hänt fast han inte varit det. Skönt att veta att det faktiskt är möjligt. Jag har märkt samma med Minimonster att han kan få feber utan att vara sjuk i egentlig mening.
Jag har förresten en utmärkelse till dig i min blogg. :-)
http://nollkollcarlsson.wordpress.com/2008/12/15/jag-ar-utmarkt-utmarkad-markt-ut/
Jag tror på blandningen,tyvärr.
Puberteten kan starta de mest konstigaste händelser i ett barns liv.
Det pågår ett mindre kärnvapenkrig hos dem och då kan det inte vara lätt att sitta still.
Min son får olika "tics" och läten som gör en vansinnig.
Tålamod är en gåva som jag utnyttjar på bristningsgräns.
Kram