Lugna favoriter
Dom pratade om hur man agerar när man hittar ett barn, som står ensamt och ledset.
Hur ska man göra, hur reagerar man, och framförallt, vad säger man?
Jag fick mig en tankeställare faktiskt. Om du hittar ett barn som kommit bort i ett stort köpcentra, vad gör du då?
Dom flesta skulle nog svara att dom tar med barnet till kundtjänst, för att be dom ropa ut i högtalarna.
Men vad du då gjort, är att visa barnet att det är helt okej att följa med en främmande människa.
Jag har inte tänkt så förut, för man vill ju barnet väl. Men tänk om det händer samma barn igen? Och nästa gång kommer det någon som INTE vill barnet väl.
Och eftersom det gick bra förra gången, så lär ju barnet följa med även nästa gång.
Nästa gång jag stöter på ett barn som kommit bort, så ska jag inte flytta barnet från den platsen där jag hittar det.
Är det ute nånstans, så ring polisen, och vänta kvar på platsen. Är det i ett köpcentra, hugg tag i någon annan, och be den gå till kundtjänst, och stå kvar med barnet.
Där kan vi alla hjälpa till i kampen att få stopp på dom här grymheterna som sker, genom att ALDRIG gå iväg med barnet även om du vill det allt gott i världen.
Alla föräldrar präntar i sina barn att aldrig följa med en främling. Men vad gör vi främlingar när vi hittar ett vilset barn, jo vi går iväg med det, antingen för att leta efter föräldrarna, eller för att ringa eller annat.
Det kan få förödande konsekvenser att handla så.
Jag fick mig en riktig tankeställare.
Läs mer här på lugna favoriterbloggen http://www.lugnafavoriter.com/?underpage=96.69429
Hur gör du när du hittar ett ledset och vilset barn? Stannar du kvar på platsen, eller går du iväg med barnet?
Oj, vad sjukt...
Jag har aldrig tänkt så.
Visst hade jag också tagit med mig barnet till kundtjänst. Bra när det kommer upp sådana diskussioner så man tänker efter lite....
Det är så sant som du skriver. Jag fick mig också en tankeställare. Det här ska jag sprida vidare.
Ang anmälan på min dotters skola. Ja, just nu väntar vi men hoppas på att snart få svar. Vår kontaktperson på skolverket har inte varit anträffbar den här veckan men jag ska fortsätta jaga honom. Självklart ska du göra en anmälan! Varje gång vi föräldrar sätter ner foten visar vi på att vi står för barnets bästa och det är enda sättet att få buckt på skolproblemet. Om du vill kan jag hjälpa dig och ge tips på vad du kan skriva. Kram till dig.
Jag studsade när jag läste vad du skrivit! För du har ju så rätt! Och det var skönt att få konkreta råd för hur man ska göra istället för att gå iväg med barnet.
Min svägerska hade lämnat mitt yngsta brorsbarn på dagis och skulle skjutsa den äldsta till skolan när hon fick syn på ett gråtande barn bakom sin bil. Hon började givetvis prata med pojken och undrade varför han grät och varför han satt där. Pojken (som är 8 år) svarade hulkande att han och hans storebror blivit osams på väg till skolan. Min svägerska var snäll och sa att hon skulle ändå dit, så hon kunde ju skjutsa honom. Ja, jättebra tyckte han!
Min lillgamla brorson sa med knarrig röst till sin mamma när de kört iväg:
A.... (han säger inte mamma, han kallar sin mamma vid förnamn), man får inte åka bil med främmande människor!
Svägerskan hoppade högt när hon insåg vad hon just hade gjort, så hon körde barnen till skolan och gick sen in och pratade med rektorn om vad hon hade gjort och kommit på vad hon gjort. Rektorn ringde föräldrarna och allt slutade lyckligt, men man får sig verkligen en tankeställare.
Kramar till dig
bakombrillorna
Vad rätt du har! Igen! Skall verkligen tänka på detta.
Jag hade inte heller tänkt så tidigare.
Själv blev jag hemkörd när jag var tre år av polisen då jag skulle iväg och hälsa på min farmor. Då hade personalen i en kiosk sett mig.
Förövrigt var polisen väldigt imponerade över att jag visste på vilken gata jag bodde på.
Henrik, bestämd och målmedveten redan då ;)
Underbart, klart du skulle hälsa på farmor ;)
Det är faktiskt inte dåligt att veta sin gata när man är 3 år. Vi frågar dom små flera gånger i veckan vilken gata dom bor på, det har varit hjärntvätt på högsta nivå ;)
Så jag får väl imponera då med att min minsting kunde svara på det när hon var 2,5 ;)
Jag måste jag va liiite värre *s*
