Det slog mig just, är det bra med semester egentligen???
Jo för dom flesta kanske.... men fanken vet om jag tillhör dom flesta??

Många föräldrar till barn med npf faaaasar inför sommarlov och semester. Rutiner ändras, den invanda strukturen försvinner i ett nafs...
Och ja, jag är en av dom föräldrar som inte alls gillar sommarlov, det innebär bra mycket mer konflikter, svårigheterna som alltid finns att få vardagen att funka blir plötsligt övermäktiga.

Igår va gubben helt vansinnig för att det bara är han som "plockar" skiten i huset.... (som vanligt då).... men jag tycker att JAG bara plockar, och ingen annan... (lite tid för eftertanke behövdes då)

Och jag kom fram till.... alltså vad GÖÖÖR jag egentligen. Inte mycke kan jag säga.....

Efter lite mer tankearbete, så förstår jag att jag har precis lika svårt för ledighet som sonen...

Jag klarar inte av när det liksom bara "flyter". Jag får ingen ordning alls. Jag vet inte vad som ska hända, när det ska hända, och varför, och det får resultatet.... INGENTING.

På eftermiddagarna efter en hel dags spikande kan gubben komma in o fråga om vi ska ut me båten, men då är jag helt över i huvet. Då har jag gått en hel dag och ödslat energi på allt jag behöver och måste och borde göra, så jag orkar bara inte. Det där skulle vi gjort direkt efter frukost... då hade det funkat.

Häromdan fick jag ett tokbryt för att han spikat och sågat hela dan, och han förstod inte varför, för jag hade ju sagt att det var ok....

Jag förstod inte heller... men jag kom på de sen.... om jag inte VET hur länge han ska va borta, så tappar jag fokus helt, jag hamnar i nåt vakuum, och "fastnar" i nån form av ingenting.

Hade jag däremot fått ett klockslag... "jag bygger till kl 16, sen kommer jag in" så ok, då hade jag kunnat fokusera på annat... än just bara "näääär är han färdig"

För honom blir det lite jobbigt, för han vill ju göra sitt tills han känner sig klar. Men jag klarar inte de.... här får vi problem.

Som tur va, kunde jag efter mitt utbrott se varför det skedde, och att det handlade om att jag inte kunde hantera situationen. Och jag kunde oxå tala om då att det var orättvist. Vad jag inte kunde få fram var behovet av att vara ensam....

Jag funkar inte alls överhuvudtaget när det inte finns hållpunkter på dagarna. Jag har problem att få ihop det även när dagis, skola, jobb o allt ångar på, men det är ändå lättare, för då VET jag vad som ska hända härnäst.....

Man lär sig inte alls nåt nytt varenda dag sa min son idag...... jooo... det tror jag bestämt man gör, varje dag, hela tiden lär man sig nya saker.

(förresten kunde jag hitta exempel på nya saker han lärt sig varje dag fleeeera dagar tillbaks, vilket gjorde honom lite putt.. haha)

Rom byggdes inte på en dag... säger dom..... och nä, dom har väl rätt. Hittar man bara rätt stenar att gjuta grunden med, så står vi stadigt sen :)