Såg ett program på tv ikväll, och jag tittade på det av en enda anledning, Jonas Gardell hade skrivit manuset.
Jag tycker han är helt briljant, med ett djup i det han berättar som man knappt tror finns.
Gubben gick därifrån direkt, han orkade inte se. Men jag satt kvar, just för att jag tycker att det Jonas gör, är så enastående. Han lyckas fånga ALLT. Så många livsöden, så mycket sanning. Sanningar som vi inte vill eller orkar se.

Jag behöver titta på dessa sanningar, för att inte fastna i nån negativ spiral, där allt är jobbigt och eländigt, med ett 24-timmars arbete med speciella barn som kräver all kraft jag har, eller inte har ;)

Jag behöver få ett annat perspektiv på livet ibland, så jag kan se att jag har det OTROLIGT bra. Det kunde varit värre.
Det handlar inte om att jag vill gräva ner mig i elände, det handlar om att jag vill gräva upp mig ur elände. Jag har det livet jag har, jag får göra det bästa utav det, och ibland behöver jag lite hjälp med att förstå och hitta den innerliga glädjen över mina nära och kära. Det är lätt att ta saker för givna, att glömma bort det viktiga. Att då se ett tv-program som speglar värre livsöden än man kan föreställa sig, hjälper mig att orka vidare, jag ska faktiskt inte klaga.
Samtidigt som det inte hjälper att tänka att det finns dom som har det värre, det hjälper ju inte mig, det lindrar ju inte den ständiga kamp som jag strider för.

Men ändå, så hjälper det, man får lite distans, och kan se på sitt eget liv med lite andra ögon för en stund.

Det är en serie på 4 delar, första delen var idag. Jag antar att nästa av snitt går nästa söndag på tv1. Även om den är tragisk, så beskriver den en verklighet som många av oss aldrig kommer att se under vår livstid. Förhoppningsvis.


Jag vill tacka Ewa med familj för besöket idag. Galnare mänskor får man leta efter, *asg*, ni är helt underbara allihop. Jag vet hur ni får kämpa dagligen för ett drägligt liv, och ändock är ni fyllda med så mycket humor och glädje över livet, så man förstår inte hur det är möjligt hur man ens orkar le, med vetskapen om detta.

Ni är också en otrolig hjälp för mig, att kunna ta mig vidare. Så länge det finns liv, finns det hopp, och kan man hoppa kan man lika gärna bjuda på lite galenskap och tokerier. Med humor och galenskap, så kommer man VÄLDIGT långt.

Det är härligt med människor som bjuder på sig själva, som kan skratta åt saker som många skulle gråta över.
Man ser med helt andra ögon på livet, man lär sig sakta men säkert att glädjas över det "lilla", som när jag köpte en gemensam julklapp till mig och gubben, av en enda anledning, att våra minsta inte skulle gråta över att tomten inte glömde att ge oss oxå en liten klapp.
Jag köpte en liten låda med bits, för 129:- på coop, eftersom vi alltid saknar skruv-verktyg här (dom har en förmåga att försvinna)
Gubben frågade igår hur mycket dom där kostade egentligen, för dom var SKIT-bra. Då blir jag glad, dom kostade inte mycket, men det var till glädje för min sambo ändå. Ibland är det det lilla som gör det ;)

Mycket djuphet så här den första dagen på nya året.

Glöm för guds skull inte bort att uppskatta det andra människor gör för dig, även om det kanske inte alltid är det du önskade att dom gjorde. Det du vill att dom skulle göra, kanske inte alltid går hand i hand med det som dom tänker att du behöver. Det någon tänker att du behöver kanske dom gav dig av kärlek, även om du känner och tror något annat.
Man gör sitt bästa helt enkelt, och vi måste nog lära oss att uppskatta varandra för det. Gubben kanske önskade sig en ny bil, men han fick en bits-låda för 129:-, men jag lovar att han är överlycklig för den....

God fortsättning på det nya året, och jag hoppas jag kan skänka er lite glädje över dom små saker som finns att finna runtomkring er, när livet är som jävligast.

Jag bjuder på en nyårsraket, som jag själv plåtat med min bästa kamera ;)