Tryckfrihetslagen
Tryckfrihet innebär rätt att trycka och sprida information och uppfattningar fritt.
Därför tycker jag på mina tangenter nu....
Förra fredagen ringde jag till min mamma, i lite panik för jag behövde barnvakt på söndagen.
Jag ringde henne hem, jag ringde till mobilen...
inget svar någonstans...
Nu löste det sig ändå...
Idag hörde hon av sig..... eeeh... jag skulle bara önska glad påsk.... har liksom glömt av er idag...
glömt av er IDAG???....
Jag såg att du ringde häromdan... jag ringde tillbaks, men ingen svarade... (jag HAR nummerpresentatör faktiskt... har inte sett att hon ringt....)
Nja... häromdan.... det var förra fredagen.... men det kvittar nu.....
Som jag uppfattade det lät hon stressad, och jag frågade var hon var...
Hon passade tvillingarna.... (min systers barn)
jag frågade var min syster var... eeh joo.. hon e på fest...
jaha..
okej...
min andra syster skulle lösa av strax, för min mamma skulle jobba...
va annars.... hon jobbar ju jämt....
Varför skriver jag då detta?
Jo för att mina barn frågar efter sin mormor en hel del, och undrar när hon ska komma..
Inte dom äldsta, för dom ser nåt annat.... men dom minsta undrar....
För ett år sedan var min mamma, tillsammans med mina systrar fast beslutna att svartmåla mig av någon anledning, och anmälde mig till socialen...
Just nu, lämnar jag anledningen därhän...
Innan detta hände var min mamma här en gång i veckan, för att träffa sina barnbarn....
Efteråt...
Får dom se henne en gång i månaden så är dom lyckliga......
Hon gör sina prioriteringar, helt klart...
Jag lider inte, men barnen gör....
När kommer mormor?????
Det gör mig inget att mormor sitter barnvakt åt min syster´s barn när hon ska på fest.... jag behövde barnvakt för att få träffa mina väninnor förra söndagen över en fika..... mitt på blanka dan....
Ändå fann man stor anledning att anmäla mig till socialen... bla för att jag hade mina kryddor i bokstavsordning...
o anledningen till det skulle vara att jag missbrukade amfetamin (concerta)
Var och en gör sina prioriteringar...
Frågan är bara, för vems skull???
Jag missunnar inte på något sätt min syster att gå på fest ...... det är inte det jag vill säga....
Men jag börjar undra..... hur går diskussionerna kring mitt liv och mina barn, som plötsligt fått min mamma, att nästan aldrig höra av sig mer???
Vem skadar det...... vem lider mest???
"Jag lider inte" skriver Du apropå att mormor inte hör av sig så mycket som Du skulle vilja. Men det tror jag att Du gör. Det vore väl konstigt annars om det inte gjorde ont när Du upplever att Din mamma favoriserar Din syster och framför allt hennes barn framför Dina.
Vad är det värsta som kan hända om Du pratar med henne om det här och frågar varför det blivit så? Och berättar för henne att barnbarnen saknar henne.
Så himla trist =( JAg känner igen det där lite, men det är farmor och farfar istället. Svärmor har nog aldrig gillat mig speciellt mycket men det har funkat. Men för ett par år sedan placerade hennes barn och man henne på alkoholisthem. Efter det har vi fått skulden för det. Det är oss de är sura på. Stora sonen har tagit detta hårt och tycker det varit jobbigt. De andra två bryr sig inte nämnvärt för de har ju aldrig haft någon jättebra kontakt. De ringde te.x. igår och frågade om vi kunde skicka ner en av gossarna på gatan för de var där med påskäg =O Hallå... Svårt att komma upp en stund? Jaja, kontentan av denna virriga kommentar är att fy bubblan...att man kan göra så mot barn.
Det var ingen rolig läsning, det går ju ut över dina barn, men även du lider. Det kan jag tyda av dina rader, försök att sätta dig ner mellan fyra ögon och förklara för henne hur du och dina barn känner
Kram
Vicke
Men tjejerna.......Både du och döttrarna. Suck vad ledsen jag blir. Jag tror att du skall testa att konfrontera henne. Tror inte att det blir värre om jag skall vara ärlig.......
jag svarar er allihop på samma gång...
ja, kanske jag lider, ja kanske gör det ont...
men min mamma favoriserar inte min syster och hennes barn... hon är där för hon vågar inte annat...
innan händelsen med socialen för ett år sedan så gjorde hon allt för att träffa mina barn....
min syster var "smart" nog att sätta sig själv i god dager innan hennes barn föddes....
Hon lyckades...
Jag lider, för att mina barn lider....
det gör ont i mig varje gång dom frågar efter sin mormor.... vad ska jag svara??
Dom stora vet vad som hänt, (med vissa undantag, allt vet dom inte)...
men dom små.....
det är inte så stor idé att prata mellan fyra ögon i detta fallet.... det når inte fram....
Vis av erfarenhet så vet jag att sanningen komemr fram till slut! Dina små kommer att förstå...och din mamma får stå för sin förlust själv. Jag vet att det är hårt, att det är tufft.. men du kan inget mer göra. Dina barn komemr att förstå!
Kram på dig
Jayne
jayne:
ja, sanningen kommer alltid fram till slut, men hjälper de då dom drabbade??
Min mamma KAN inte stå för nån förlust, för hon förstår inte....
Hon har ju inte gjort nåt fel... *znaaaark*
Mina barn kommer att förstå.... men hur mycket lider dom under tiden????
jag är vettskrämd över att en del människor kan ha sån makt över andra.... samtidigt som dom är gud fader själva i mångas ögon.... sånt skrämmer mig....
