Vill sprida en text vidare....  jag hämtade den på Vickes blogg




TUSCULM    FÖRLAG

..Ibland ännu värre. För vad händer om den myndighet som är satt att skydda i själva verket själv eller har anställda, vilka själva utövar brottslighet. Hur ser rättsäkerheten ut om dom inblandade visar sig ingå i olika sällskap som idkar brottsliga handlingar mot barn? Om dessa sitter på höga tjänster inom politiken, inom lagstiftande utskott eller inom polisen. Boken "VEM VÅGAR TRO PÅ ETT BARN" Är en skrämmande verklighetsskildring som få ens orkar ta till sig, än mindre skapa möjligheter för barn att berätta. Bristen på samarbete myndigheter emellan pågår fortfarande och är den brist som friar dom flesta förövarna. Var finns barnperspektivet och varför har man sådan övertro till begreppet  "barns fantasier"?
Varför är kunskapen om EQ så dåliga hur kan det komma sig att inte kunskaper om sinnena, tas på allvar. Ett övergrepp registreras av våra sinnen och där ligger kunskapen. Där ligger också sjukdomen!
För er som vill titta på anhängare av parafilier är det bara att googla på orden.

Diverse sexuella läggningar:

· exhibitionism

· fetischism

o gummifetischism
o läderfetischism
o pälsfetischism
o skofetischism

· frotterism

· gerontofili

· hebefili

· homofili

· klismafili

· koprofili

· masochism

· nekrofili

· nymfomani

· pederasti

· pedofili

· sadism

· satyriasis

· sodomi

· transvestism

· undinism

· voyeurism

· zoofili

Ni kommer att finna nätverk och personer som aktivt hävdar, att det är naturliga läggningar! Dom värsta förespråkarna är egentligen möjliggörare för personer som beskrivs i boken. Frågan är om dom inte också är verksamma? Hur många har dom fått att gå över gränsen med sitt argumenterande om det "naturliga"?
Boken är mycket läsvärd och öppnar nya perspektiv på den verklighet många barn tvingas leva i, vilket möjliggörs av en aningslös förnekande samhällselit.
Tänd mer än ett ljus     Jag vågar tro på barn..                         

Kopiera gärna detta inlägg och sprid...

Här finns bloggen texten kommer ifrån Kjell-Åke