Ensam
En ensam själ, som fladdrar i vinden,
i väntan på att ta mark.
Ibland är marken utom synhåll,
oftast är den alldeles för nära, och landningen blir hård.
Att ta mark, kan betyda styrka,
att ta mark, kan betyda slutet.
Hur du landar, är upp till dig själv.
Det är svårt att landa mjukt, när tårarna skymmer sikten.
Landar du mjukt, har du haft tur.
Någon har torkat dina tårar,
dom mjuka servetterna, efter dina tårar, tar emot när du kommer ner.
Smällen blir tuff, för den, ingen har torkat tårarna för.
Hur landar jag idag?
Hoppas att du landade mjukt och skönt.
Slänger genast ut några servetter..
Det var från mig.
Kram på dig
Jag brukar landa med en riktig duns.
Ligger där och tro "Nu dog jag". Fast det gjorde jag inte. Blåmärken, kanske ett eller annat brutet ben. Men inte dog jag.
Kanske är det nåt som kommer med åren, kanske har jag inte slagit mig hårt nog än. Men fktum är att jag numer ofta tänker när hissen går ner - som i "Fritt Fall" (inbillar jag mig, har aldrig provat FF, känns meninglöst - jag har det ju gratis i vardagen) så kan jag ofta tänka. "Åååå inte nu IGEN. Jaha, då är det väl bara att inse fakta. De närmaste dagarna går åt till att limma ihop tant. Stryk så många andra aktiviteter jag kan med andra ord"
Så eftersom du fått servetter redan får du lite superglue av mig. Och nåt lent att lägga mot det onda.
perlen:
tack.... känner mig rätt mör idag... jag har ju en del rumpa att landa på, så jodå, det gick så bra så ;)
Mammamumrik:
tack för superglue, det har jag aldrig provat förut, så nu ska här limmas ;)
jag följer ditt råd, inga aktiviteter, vila hjärnan så inte ögona ploppar ur... jag ska bara simma med minstingen idag.. men det är mysigt och avkopplande.
men du, prova FF, du ska då se att dina vardagsfall inte är nååånting *s* för då kan du ju tänka på det där åket o hur jäkla ont landningen kunde bli om den där vajern släppte ;)
Men skämt åsido.... undrar om man är extra hårdhudad med lite diagnoser i sig ;) för på nåt sätt så vandrar man vidare..
Otroligt fint!!
