3-årstrots och tonårs-trots
Jag har kommit fram till att dessa bägge faser går hand i hand...
Det är EXAKT samma beteende... eller så har tonåringen gjort en kraftig regression...
Det är NEJ, JAG VILL INTE, JAG VÄGRAR, ALDRIG I LIVET.... från tidiga morron till sena kvällen....
Idag har jag haft en dånande huvudvärk precis hela dan.... tror ni på fullt allvar att den kan dämpas av att en hormonstinn tonåring ringer och tjatar hål i huvet på mig??
Han skulle inte till fritids, nä för där är bara skit, idioter är där, man blir plågad där blablba bla..
Han ville åka med en kompis hem..
ja, det är bra att han har kompisar, det är viktigt, men fritidset är också viktigt.
Han får träffa andra vuxna, dom hittar på saker som vi aldrig kan få till här hemma...
Samtidigt så vill jag ha det kvar, för vad hittar han på annars?
Driver runt?
Han är där bara 2 dagar i veckan, så han har dom andra dagarna att hitta på saker...
Jag känner att jag måste stävja detta nya beteende han har lagt till med, han är förbannat otrevlig nuförtiden, något han aldrig varit förut.
Man har inte rätt att bete sig hur som helst, vare sig man har funktionshinder eller ej...
Jag gav mig inte, var benhård, sa till honom att gå ut till taxin och åka till fritids... end of !!!!
Han tyckte jag var en jävel, och att han var ett fritt barn... yeah right...
Då erbjöd jag honom att i så fall kunde han få flytta till någon annan, om han nu tycker han ska va "fri"
Till slut fick jag lägga på luren, för annars hade vi fortfarande gafflat om detta..
Efter 20 minuter ringde jag fritids för o kolla om han uppenbarat sig...
Det hade han... som ett stooort kolsvart åskmoln ;)
En av ledarna där fick ta ut honom på en promenad, för min son blir som en mussla när han är arg eller sur...
Han lyckades få ur honom att han var arg på mig, och att han inte ville åka till fritids..
Nåja... nu skulle dom i alla fall åka o köpa ett nytt playstation-spel... himla plågsamt ställe ;)
Det känns ändock skönt, att jag fortfarande har något att säga till om ;)
Och huvudvärken hänger i.....
Jag gillar ditt sätt att stå på dig.
Jag jobbar på fritids för funktionshindrade och föräldrarna där låter barnen bestämma aaaallllt =O Vill de inte vara där nähä, då slipper de väl då.... Fattar inte vad det ska bli av dessa stackare när de blir vana att alltid få som de vill.
A:
jag tror många är rädda för konflikten som blir av att man säger ifrån, och konflikten och smällen blir ju oftast SÅ MYCKET mer och större med våra speciella barn...
men jag är tvungen, om jag inte ska bli överkörd helt.... och samtidigt så funkar ju inte samhället så att man kan få göra som man vill... det måste dom ju lära sig...
ska dom strunta gå till jobbet också sen bara för att dom inte känner för de???
Det lär ju bli så om dom fått lära sig att det är okej att själv bestämma....
jag hade blitt tokig av att jobba där och se att dom stackars barnen får styra allt... för det är synd om dom, dom kan inte hantera världen alls om dom inte vet vad dom ska rätta sig efter...
o nu slutar denna romanen.. ;)
