Jag undrar varje gång jag får ett så kallat "kedjebrev", om dom är till för att ge folk dåligt samvete...

Jag har svårt för att ta såna mail på allvar, just för att dom är utformade för att sticka hål på ens hjärta....

Är det meningen att jag varje gång jag blir arg på något av mina barn, ska behöva tänka på att om några dagar kanske dom inte finns mer???
Hur ska jag kunna leva, om jag ska tänka sådär?

Jag vidarebefordrade själv ett sådant för ett tag sedan, inte vet jag om det var sant, men just det mailet berörde mig, precis som det säkert var meningen. En flicka väntade på att få somna in, sjuk i cancer, och hon ville förmedla till världen att ta till vara på glädjen och kärleken till varandra. Något fick mig att sända det vidare...

Men för det mesta, så raderar jag.... trots att det står i mailet att jag då inga vänner har, att jag kommer att få olycka, att jag inte bryr mig osv osv osv...

Men klart jag bryr mig, om mina närmaste, varenda dag.... det behöver jag inte påminnas om...

Jag blir illa berörd när jag får såna mail, .... och det konstiga är... jag har fortfarande vänner.... jag har inte drabbats av olycka... jag bryr mig fortfarande lika mycket som innan....... trots att jag raderar dessa mail....

Är det någon som tjänar pengar på detta? Är det någon som vinner på detta?
Jag kan inte se någon annan orsak än att människor ges dåligt samvete, för att dom samma dag har skällt på sitt barn.. för att dom kanske tog för mycke toapapper när dom torka sig..... o de kostar pengar....

Ska man då behöva skämmas o tänka att kanske finns inte mitt barn kvar i livet några dagar senare??

Om man måste tänka så..... hur ska man då orka leva??

Jag fortsätter radera såna mail, utan att skicka dom vidare..... och jag är glad att trots det, så lever mina barn fortfarande....
Men att behöva läsa att någons barn har dött, efter att föräldern skällt på de...

det är rätt magstarkt, om jag får säga vad jag tycker...