Det tog en stund att somna igen igårkväll, men jag bestämde mig för att låta både dator och tv vara avstängda, för att verkligen få optimal vila.

Har sovit som en gris, och drömt konstiga saker (visst fanken, det påminde mig om att jag skulle kolla upp dom drömmarna)
Men i alla fall, först drömde jag att min bil blev stulen, och det var ju riktig katastrof, vilket det skulle va i vaket tillstånd oxå.
Sen drömde jag att den var nerplockad, hela skalet och alla stolar utom just förarstol och ratt. Det fanns kvar, och det var ju vänligt så jag kunde köra, fast då fick jag väl springa igång den oxå tänker jag.
Dessutom var vänsster framhjul också borta så det kunde ju kvitta.

Sen drömde jag nåt ännu vidrigare, att alla mina tänder ploppade ur. Flera av dom hade redan försvunnit utan att jag märkt det. Det såg jag först efter jag hade upptäckt att en framtand var lös. Du milde va jag kände på alla tänder när jag vaknade i morse, fyyyyy de va en vidrig dröm.

Håller jag på o tappa något? Min själv kanske? Släpper skalet/masken??
Tja, vem vet.
Jag är piggare idag i alla fall.

När jag tänker på helgen som varit, är det inte konstigt att all energi blåste ur mig.

I lördags morse vaknar jag kl 7 av att något krafsar bredvid mig. Krafs krafs..... paus... krafs krafs..... eeeh, jag flyttade mig försiktigt lite längre bort, IFALL det skulle visa sig finnas lopper i huvet på min dotter som låg där o rev sig i skallen.

Efter nån timme så släääpade jag mig upp, och vad möter mig i vardagsrummet, en MATTA av fjädrar!?!?? GAAAAAH, och bredvid ligger så snyggt en DUVA!!!
Jag blir sååå trött...
Ber sonen vänligt att dammsuga upp skiten, och när han börjar så smattrar det nåt vansinnigt i dammsugarn.
När jag går och kolla så ligger det en STOR hög med ekollon ?!?!? som han börjat dammsuga upp.

Hur kom dom in i huset??
Sonen föreslog att katten nog fyllt hela munnen med dom o sen dumpat dom härinne, han lekte nog ekorre eller nåt. haha, jag inget förvånar mig med den katten längre.
För inte äter väl duvor ekollon va??? Jag tänkte att dom kanske låg i magen på duvan? Men det verkar ju inte rimligt.

I alla fall, efter frukost tar jag fram luslådan, för o kolla dottern.
Och johodå, naturligtvis måste vi få ägna oss åt lite luskamning oxå såhär innan jul. *suuuuuck*

Eftersom jag är överdrivet noggran, och ALLT ska bort, så tvättade jag hennes hår med äggschampoo först (som kväver äggen) och sen satte jag henne framför tv:n, och fick stå ut med 1½ timmes kamning.
Hon hade inte så mycket, så det var relativt nytt. Eller ja, hon har ju fått det för minst 2 veckor sen, då det tar så lång tid för ett ägg att kläckas.

Men hon var sååå duktig, med hjälp utav äggschampot som gör att äggen släpper lättare och en special-luskam som går att köpa här : LUSFRI så finns det bannemej inte ett spår av odjuren kvar.
För säkerhets skull körde jag med den elektriska lus-kammen när jag var klar, och visst sjutton var det två ettriga jäklar kvar som hade gömt sig bra.

Sen var det ju dags för minstingen oxå, alla måste ju kollas. Men jag kunde snabbt konstatera att   det inte fanns nåt där.
Hur lätt är det att kamma sig själv???
Men det var ju bara till o sätta igång. Och plopp, så ramlade ett äckeldjur ner....IIIIIIIHIHIHIHHIHIHI...
Den eventuella pedagogiken jag försökt ha under kamningen av dottern och alla loppor som följde med var plötsligt som bortblåst.... GAAAAH.....

I med äggschampo, och sen försöka kamma igenom så gott jag nu kunde. En liten äckelsak till hittade jag, men sen var det slut?!?!?
Jag kammade och kammade, men varken ägg eller löss följde med kammen.
Det KAN ju va så att dessa två krypit över till mig under morronen innan jag vaknade av att hon kliade sig. Hon låg ju PRECIS inpå mig. Så det behöver ju inte vara nåt mer.
Men vetskapen om att det varit två i huvet på mig skapar sån klåda så jag blir vansinnig. Tycker det kryper hela tiden i skallen... blääää..

Sen fick jag ju slänga ut ALLT, alla sängkläder, kuddar, gosedjur, ALLT.
Frysa ihjäl dom funkar ju.
Sen in med allt i tvättmaskin, varenda handduk i badrummet, lakan, kuddöverdragen från soffkuddar, precis allt.

Jag hade ju planerat för pepparkakshus-tillverkning, men allt luskammande tog ju halva dan, inte alls va jag tänkt mig.
Men vi fick gjort det oxå, problemet var bara att då var ungarna så rastlösa, och trötta så det blev mest trams, som resulterade att minstingen for in med huvet i kylskåpet så hon studsade en halvmeter iväg.
suuuck.... men det gick bra...


Rätt var det är ligger det pennor över hela köksgolvet, problemet var väl att dom oxå BADADE!!!
Då hade man minsann roat sig med att hälla vatten i pennlådan (av kartong) och sedan tömma allt på golvet.
suuuck, men den ena fick minsann plocka upp alla pennor och den andra fick ta en handduk och torka upp på golvet.

Men så kommer plötsligt minstingen farande på väg in i badrummet, och där var det ju lite blött efter deras bravader, och va händer då, ja se nån framför dig på tv som halkar på ett bananskal. Benen bara försvann upp i luften och hon landar raklång på rygg såklart.

Jag förstår inte hur ungar kan slå sig så mycket utan att dom går sönder.
Det gick bra det där oxå.

Det var ju dessutom lucia i lördags, och hela dan hade dom tjatat om att få lussa för grannen. När det väl blev mörkt kollade jag ut genom fönstret och ser grannen borsta tänderna, vilket betyder att dom är på väg nånstans.
GAAAAAh, skyyyynda er på med kläderna, dom ska gå bort.

Väl däruppe så sjöng dom inte en ton, vilket dom gärna gör annars.
Men söta var dom. Innan vi skulle gå hem så säger grannen till tjejerna att gå o lussa hos en annan granne på gatan.
Om blickar kunde döda, DET hade jag inte tänkt mig. Jag ville gå HEM.

Men men...
Dom kom i säng till slut i alle fall.
men söndan var inge kul, för jag hade ingen ork alls.
Igår likaså som jag skrev om tidigare.

Men idag känns det mycket bättre.
Och jag har fått fyllt två maskiner, öppnat lite post, och ska nu skriva in lite räkningar.

(nää, just de, gubben var o jagade i helgen, därav min trötthet)
Jag har fortfarande datortrubbel, har inte lyckats lösa problemet med att den kör på 100% CPU. Men jag är det på spåren, jag ger mig ju inte förrän det är ordnat...

tjaoooo