förbannade ungar....
Jag älskar denna unge, han påminner väldigt mycke om en av mina egna *s*
Jag kunde inte somna igår kväll, låg och tänkte och tänkte. Han kör FORT, och då menar jag FORT.... och kanske inte alltid koll på saker runt om sig.
Idag träffade jag hans mamma i affären, och phu kände jag.... inte hade hon väl varit där om det var riktigt allvarligt...
Nädå... moppen är HELT kvaddad.... ungen helt oskadd!??!?
Gode gud..... det var inte hans tur ännu.....
Han fick komma hem efter en natt, och nu börjar det tydligen ömma... och jo, blåmärken lär det bli oxå....
Man får lite perspektiv på livet när sådant händer.... man undrar vad man gnäller för egentligen.....
Man pratar mycket om och hur tungt, och tufft det är att leva med våra speciella barn....
Plötsligt så händer det något, som faktiskt får en att undra....... ÄR det egentligen så jobbigt??
Tyvärr är man snabbt tillbaka i gamla spår, och gnäller vidare.....
Nu gick det bra denna gången........ som tur är.
Personligen känner jag ofta att för mycke energi går åt till att fundera på hur jobbigt det är att leva med diverse funktionshindrade barn etc.....
Min uppgift framöver blir istället att försöka tänka hur roligt, glädjande, upplyftande.... och LEVANDE det är....
Och att försöka skapa positiva strategier för att klara vardagen.... och framtiden...
När det händer något allvarligt i livet... att någon försvinner..... så är jag oerhört tacksam för att mina nära och kära finns kvar... med eller utan svårigheter....
Nästa gång jag träffar sonens kompis ska jag nypa han hårt i örat.... han skulle bara våga köra racermoppe nåt mer.....
förbannade unge.....
Ja, jag hänger på. Nu tänker vi bara positivt och framåt tycker jag. Tillsammans med dessa barn , o vuxna med för den delen så får man sällan tråkigt. Det händer alltid någonting..... och om det inte gör det så ser man ju till att det gör det i allafall. eller hur ???
kram! Ps " Nagern hälsar.....;)" Du har förresten fått mail.....
Ibland får man sig en tankeställare.
Men det dröjer inte länge innan det blir en riktig ordentlig olycka här i stan.
Ungdomarna kör som dårar, ofta ingen hjälm heller, och två,tre stycken på en moppe.
Ewa ^tandvärken och sisådär tiotusen fattigare^håller med. Tråkigt vad är det? Undrar om andra mammor lever egentligen vi håller ju oss ruskigt alerta! Kram alla kommer ett inlägg på bloggen när första tandläkarbesöken är över. Orkar bara inte just nu.
Ibland får man oväntat lite perspektiv på sin tillvaro. Kan behövas det med.
Nickanpickan är borta, hon kanske återkommer under annat namn så småningom......
kram
