det behöver vi då rakt inte här....

snarare då en språk-dämparkurs... *stööön*

Men varje dag så förundras jag över min minstas språk och undrar hur det är möjligt att kunna prata så bra vid den åldern...

Hon pratar idag i många fall bättre än sin syster, hon har ett renare uttal, och är fenomenal på att upptäcka ljuden i orden, och lägger till och drar ifrån i sitt eget språk allteftersom...

Men systrarna har ju jäkligt roligt i och med att dom kan diskuttera med varandra... man kan ju skratta ihjäl sig ibland...

Idag: Jag frågade, vad har du gjort på dagis idag??
Ida: eeeeh... målat...

Jag: okej, vad målade du?

Ida: en ooom (orm)

Jag: vad gjorde du mer då?

Ida: åkte russkana..

Jag: med vem då?

Ida: me amanda... lilla amanda.

Jag: vad fick ni för mat idag?

Ida: macka.... å smögås... å kolv oxå... å ost... å sinka (skinka)

Jag sa till henne förut idag : du är en snubbelfia (hon kan ju inte gå två steg utan o snubbla)

Ida: JAG e ingen snubbelfia... DU e en snubbelfia säävl..(själv)

Anekdot från dagis: Vilka häftiga skor du har Ida, säger fröken.

Varpå ungen vänder sig till närmaste barn, med arg blick och bestämd röst.. de e MINA skor å dom e häftiga....

Jösses.. denna unge... hon rynkar ofta ögonbrynen o skäller på allt som rör sig och talar om vem det är som bestämmer.... MIN mamma, MIN pappa, MIN nalle, MINA skor osv osv..

Och jag kan inte låta bli och undra... är hon normal... eller vadå?

Man blir ju lite miljöskadad med tanke på omständigheterna... och tänker på ärftlighet etc.... men men... framtiden får utvisa vad som komma skall...

Ikväll ska jag försöka va lite trevlig o umgås me gubben, sitter här alldeles för mycke.... (o jag menar inte automatiskt rumla rumla nu då om nån trodde de HAHAHAH)

Ha en gooo freda kväll