Skrivet av majsan67 den 12 maj 00:11

Varför kan jag inte bara ge fanken i kaffet???

Jag började dricka kaffe för 3 år sen ungefär... ;)

När jag var gravid, så plötsligt en da, satte jag på en kanna kaffe för jag blev sååååå sugen. Gubben kom hem.... glodde på mig som han sett ett spöke (o de kanske han hade oxå va vet ja) har DU satt på kaffe...

tja... var ju tvungen o ha de ju... daaa....

Det va jättegott helt plötsligt, innan tyckte jag det smakade.. tja.. päck... eller nåt...

Nu kan jag inte dricka de längre... det är jättegott visst... men ihop med medicinerna blir det skitkonstigt... antingen blir jag dödstrött och måste få sova.... eller oxå blir jag hyper... har aldrig reagerat på kaffe alls förut, men jag kan helt enkelt inte dricka de längre...

så idag... blev jag trött... fjäskade med ungarna o en hel hög med filmer... jööösses va jag behövde de, trots att jag sällan somnar för det har jag ju inte ro till, men jag fick åtminstone ligga ner....

Dricker aldrig kaffe hemma längre, men när man är hemma hos folk och dom ställer fram.. tja.. eeh.. jo kanske en liiiten kopp då... är ju inte riktigt så att man basunerar ut... nä tack du, jag kan inte dricka kaffe... för jag ... hrmmm.. mina mediciner funkar inte riktigt ihop... med kafffe... jahaaa. vadå för mediciner.. nää.. det går bort..

Men faktiskt var jag riktigt glad och sitta på en stol hos kompisen och bara konstatera... jahaa... såhär är 3-åringar...  (det visste jag ju väl innan i of) men ibland behöver man SE nån annan unges beteende för att förstå..

Hennes son bar sig precis lika jävligt åt som min dotter, på samma sätt, och vi konstaterade att det bottnar i  en enorm frustration hos dessa små barn.... som om dom vill krypa ur skinnet så fort dom inte får som dom vill..

Hade dock en förvånansvärt lugn e-midda med dottern sen. Jag la märke till en förvånad blick i hennes ögon när hon såg sin kompis bära sig åt mot sin mamma idag, precis som hon själv brukar göra... man undrar vad dom tänker minsann.... kanske var det därför hon var en ängel i e-midda? ;) Hon kände igen sig allt för väl.... för mig var det en befrielse att känna igen det beteendet....

nä.... gå o lägg dig nu majsan... *skäller på mig själv*