piss...
Skrev ett långt inlägg och kom åt nån skit-tangent och allt försvann, och täntkte att.... tja.... det var väl inte meningen då... (alltid kan man skylla på nåt)
I mitt nästa liv så ska jag bosätta mig så långt ifrån andra hus jag bara kan...... så jag själv kan välja när jag vill umgås...
Vi blev inte inbjudna till dagens bryggfest..... varför... jo... för att vi inte är medlemmar.... varför... jo... för att jag sommarn 2001 fick veta att man bara får bli medlemm när man bygger ett nytt hus?!?!?!? Befintliga hus då alltså är inte aktuella. Enda anledningen till att jag ville vara medlem var att mina pojkar skulle få lov att bada på deras "fina" strand och ha en möjlighet att träffa andra barn i området. Men nähä.... det gick ju inte... sen dess har jag inte frågat igen...
Men idag var det bryggfest.... och hela gatan var bjudna utom vi.... jag skiter , med handen på hjärtat i denna festen, men vi hade nämligen ingen jävla aning.....
Och min sambos kusin är inte heller med i bryggföreningen, men är bjuden för att hans mamma är med och har bjudit med sin son.... grattis....
när jag ikväll undrar varför det är så här.... så blir jag sågad (alltså mycket snack händer ju innan, efter och under tiden) men kontentan var.... jag har ju inte förstått nånting... jag måste ju ha missuppfattat alltihop, självklart var vi bjudna till festen.... och bla bla bla..... hur skulle en familj på 6 personer ha missat en inbjudan till en fest?????
Och självklart har jag missuppfattat svaret jag fick 2001 när jag blev nekad inträde i bryggföreningen, för alla är välkomna dit..... okej, då har alltså min sambo också missuppfattat detta??? Alltså är vi dumma i huvet???? Ja, det var precis så som min sambos morbror´s fru sa idag,..... att vi är dumma i huvet, för vi har HELT missförstått detta.....
IIIIsssccchhh... jag vill inte leva i morron när min sambo "som inte hörde detta" vaknar och får veta vad som blev sagt.... .... hjälp..... stackars grannar.... vojne... vooojne.... puuuhh...
men så här blev de..... .jag blev å det närmaste utslängd av mina döttrars favorit för att hon tyckte jag var så j-----vla dum.... GRATTIS snälla lilla damen.... vill du se mina döttrar igen????
Sen ställde jag mig mitt på golvet, och blev ignorerad av 4 personer i säkert 10-15 min..... dom pratade, skrattade och hade allmänt trevligt, och jag hade så pass vett att hålla truten under tiden, jag bara studerade........ dom låtsades som om jag inte fanns.... *s*
Och...... men bry dig inte om henne, hon har ju missuppfattat allting, hon förstår ju faktiskt inte, hon har ju funktionshinder. Var det nån som uttryckte detta???? Nej. Ingen: Men stämningen, och attityden talade om att så var fallet........ jag fanns inte..... innan jag gjorde utredningen så var jag den som dom lyssnade på.... nu är jag nobody....... frågan är då.... gjorde jag rätt som talade om att jag har fått diagnosen AS/ADHD?????
Jag svarar själv: JA, jag gjorde rätt... för jag har fortfarande mina vänner kvar.... faktiskt *ler* många vänner, med och utan diagnos, och dom vännerna behandlar mig precis som jag alltid varit, dom gör ingen skilland på mig från då till nu....
Men det gör mina grannar... och det märks tydligt..... vilka tror ni jag väljer att umgås med?????.....
Jag undrar bara hur en svärdotter ena dagen kan sitta o prata skit om sin svärmor, o nästa dag försvara henne bara för att framstå i rosa skimmer, och jag undrar ännu mer hur en svärmor ena dagen kan sitta och kräkas över sin svärdotter för att nästa (när densamme står framför henne) kan höja henne till skyarna och tycka att det inte funnits nån duktigare i hela vida världen....
Och så tycker folk att det är trevligt med grannar???????
Nja.... varken eller.... grannar och släkt är ungefär desamma....
dom är värst...
Kunde inte hålla med dig mer.
Jag ska ha kalas idag, det är bara mina närmaste, mina föräldrar, syrran och svärföräldrarna. Det är jobbigt med allt runtomkring, som att städa innan och det man ska bjuda på.
Men sen kan jag vara mig själv.
Men så fort det blir större bjudningar, där Sambons bröder med familjer närvarar...då är det banne mig inget kul.
Ingen säger nåt rakt ut, men ibland önskar jag att de gjorde det så jag slapp gissa vad det tycker, tänker och förväntar sig.
Jag försöker hålla mig till dem som ger mig positiv energi istället för energitjuvarna, men ibland är man ju tvungen att "umgås" vare sig man vill eller inte.
Nickan och jag tänkte fika denna veckan.
Vill du hänga på?
Kram
Och nej...jag talar inte om för kreti och pleti om att jag fått diagnos.
Min mamma och syster vet om det. Och sedan alla som läser min blogg.
Men inga andra.
Mina svärföräldrar vet inte om det, och inte kommer jag tala om det. Jag känner att jag inte kan försvara diagnosen...jag har fått försvara den många gånger nog för Cassandra...och jag då...som faktiskt läser på universitetet...Nix..jag kan inte stå för diagnoserna.
Du är stark som kan vara öppen om det.
jag har ju haft tid idag att fundera över varför jag överhuvudtaget har berättat. Och jag hittade först ingen vettig anledning *s* MEN, anledningen är helt enkelt ren självbevarelsedrift, jag VET ju att hon sitter och kacklar om hur jag lämnar barnen på dagis, är hemma, gör ingenting, och lever på andras skattepengar, jag VET att hon gör de. Hon pratar ju om alla, och jag är inget undantag (oops jag kanske inte är dum i alla fall för o fatta de... hehe) En vacker solig sommardag (som hennes ene son säger, som inte var med igår, av nån anledning *flin*) kommer hon att stöta på en människa som har kunskap i dessa funktionshinder, och som förstår att det inte är så BARA, och inte helt enkelt att leva med, den dagen Linda.... är det hon som får sitta med skägget i brevlådan. Det jag kan göra under tiden, är att luta mig tillbaka, klappa mig själv på huvet, och säga till mig att jag gör så gott jag kan efter bästa förmåga ;) Hon kommer aldrig nånsin berätta om hon skulle stöta på den här personen, för det kan hon ju inte, för då skulle hon avslöja att hon pratar skit.... men det räcker att jag VET att den dagen kommer, och jag mår PRIMA med den vetskapen ;)
Följer GÄÄÄÄRNA med och fikar i veckan... Säger som du, människor som ger mig energi att orkar mig igenom en dag till, ska jag umgås med allt vad jag orkar..... för ni är BÄÄÄST....
Va trist att sånt inte lämnar ungdomen, jag menar .. att det alltid kommer finnas omogna människor runt om än, även i vuxen ålder! suck på konstiga grannar'
