små barn, små problem, stora barn, STOOORA...
Gubben o jag tittar på varandra... Fredag..... kl 11..... njaaaa..
Vi har i stort sett bara en enda regel när det gäller denna aktivitet. Att det finns vuxna i huset, och att vi får prata med dom och vet att det är ok....
Jösses vad han sprang upp o ner igår för att försöka ge oss den info vi ville ha.
Killen hette J... (vill inte skriva namn här)
Vem är J, frågar vi?
Vet inte, blir svaret...
Du vet inte,... känner du honom?
Näää...
Hur gammal är han??
Vet inte......
osv...
Jo ja.. hmm... hans föräldrar är inte hemma just nu, men det är ok alltså, dom kommer hem sen.....'
Vi ber honom se till att pojkens föräldrar tar kontakt med oss, så vi får veta om det är ok...
Han kommer tillbaks...
jo eeh.. hrrm... alltså jag har nog missuppfattat, men hans föräldrar är tydligen utomlands!??!?!?!?!??!?!?!?
Det säger du.... ja men då blev svaret nej då..... ;)
Skiiiitsur tonåring.... självklart...
Men allvarligt..... vilken förälder åker utomlands och lämnar 2 grabbar hemma på 16 och 17 år (åldern fick vi reda på senare)????
Ibland känner jag mig som den mest elakaste föräldern i hela vida universum......
Men idag när vi pratar om det igen jag o gubben så är vi eniga om att vi gjorde rätt... nån gräns får det väl ändå finnas??
Vi har tillåtit såna här impulsryck förut när det nästan är natt.... men då har vi känt till föräldrar, barn och plats väldigt väl.
Oftast är det hit dom kommer farande från ingenstans mitt i natten, men vi är oxå alltid hemma.... och det är ok, för jag har dom hellre här... än nån annanstans där jag inte har någon som helst koll.....
Reglerna vi satt upp är sonen mycket väl medveten om..... men *s* dom slutar aldrig att försöka kring-gå dom ;)
Helt underbart...
Sista försöket han gjorde innan han gav upp var att tala om att C var där... och C.... är son till en präst.... precis som om det skulle göra mig lugnare.... ;)
Jag känner väl inte C:s pappa, som är präst, bättre än den pappan som var utomlands?? Deras yrke säger mig ingenting om vilka dom är...
Nåja... han är inte sur idag... han visste svaret innan han fråga.... och han är nog rätt glad för dom gränser vi sätter..
Tids nog får vi ändå erfara att ungarna drar all världens väg så fort vi vänder ryggen till ;)
Så länge vi kan stoppa dom med våra regler ska vi nog va rätt nöjda tänker jag ;)
Har ju en så länge bara en vuxen son men......
Vi hade klara regler när han var tonåring (det är enklare med den första iofs MEN:-D). Han gjorde som din några försök att kringgå och några utbrott hade han med buller och bång där han dolde saker men de kom fram så småningom. Han har precis som jag alltid jobbat sig runt sina svårigheter eller problem aldrig igenom dem men det har hans sambo vant honom av med. VI hade våra duster och diskussioner men det var alltid väl motiverat och mycket tid gick åt till detta. Han är som ni som känner mig förstått en skötsam, social omtyckt kille som har ett bra jobb idag. (Hans kompisar säger detta och sambon det är inte baaara mammaskryt). Idag mötte stora tjejen och jag hans kompis som levt sitt liv utan ramar och gränser. De är jämnåriga han kanske är trettio alltså ett år äldre. Fem år i fängelse för narkotikabrott och misshandel bl a. Min store lade ner honom när han försökte snatta i den affär som min store jobbade i. Kompisen till min store såg hur dekig ut som helst. Vad jag är glad för all tid vi hade ihop min son och jag och att han blev så bra!
Jag har mailat dig med tusen frågor inför tisdagen.
När det gäller regler så anser jag att så länge de bor hemma, så är det _Våra_ regler som gäller.
Äsch besvikna blir de ju barnen men de vet ju varför man säger nej. Erik får bara lana hos folk vi känner. Han lurade mig häromveckan och ringde och frågade om han fick sova hos en kompis och jag sa ja, eftersom vi vet att de är OK i den familjen. Jag känner mormor till kompisen - hon är dagisfröken på förskolan mina barn går på - och hon berättade att de hade varit själva eftersom föräldrarna var på sjön... Eftersom vi litar på dem så hade han faktiskt fått sova där ändå, men han valde att ljuga och det är inte OK. J-dra tonåringar!!
