nu har det gått några månader sen jag fick diagnos... och jag undrar??? skulle det inte bli bättre då? Eller nåt?

På nåt konstigt vis känns allt fan så mycke jobbigare...

Innan jag gjorde utredningen så VISSTE jag att något inte stämde, jag undrade ständigt varför inte min vardag funkade, varför det aldrig blev som jag ville och hade tänkt.

Nu vet jag..... men hjälper det då? näää.... inget blir som jag tänkt nu heller....

Men förut, innan diagnos kunde jag hoppas på den dagen att "tillståndet" skulle gå över, och jag plötsligt en dag skulle klara min vardag som jag ville...

Nu vet jag att den dagen aldrig kommer, jag ÄR sån här, och kommer alltid att vara... och det är jävligt frustrerande.

Frustrerande just för att jag står och stampar, jag vet i mitt huvud hur jag ska göra för att försöka komma tillrätta med allt, men jag klarar det inte, det är för mycket.

Jag ser varenda dag hur mycket som skulle behöva struktureras här hemma, men det är för mycket att ta tag i. Istället går jag och är irriterad på allt. Och så förbannat TRÖÖÖÖÖTTT!!!!

Och trött är jag för att det är sååå mycke som behöver göras. All min energi går åt till att fundera hur jag ska lösa detta. Min energi kan gå från 100 till 0 på en hundradels sekund. Som när jag plötsligt upptäcker att tjejerna har vräkt ur alla sängkläder i alla sängar i vardagsrummet.... jag satte mig bara i köket o läste en tidning i 10 min, för soffan hade inte längre några kuddar.... dom låg på golvet *suuck* och när jag tittade till dom så låg sängarna oxå där ...

Idag har jag varit duktig, hängt 2 maskiner tvätt, lagt i 2 nya... städat vardagsrummet (va hade jag för de) städat mitt databord!!!!! och vet ni.... dåå kom jag på varför jag inte varit på internet på länge... jag har inte velat sitta här bland högar me papper, färg, penslar och fan o hans mormor....

Men varför gör jag inte iordning med en gång då?? Så jag slipper den här stressen hela tiden? Svar: JAG VET INTE!!!!!

Jag har inget svar....

Men jag har mått bättre idag än på många dagar... eh... veckor.... och det var så enkelt att röja lite...

Men det är inte så enkelt för mig.... det funkar helt enkelt inte... och jag går ständigt omkring o känner att jag inte duger, att jag inte klarar saker o ting....

Om jag satt i rullstol, halvförlamad, då skulle jag få hjälp med städning, handling, matlagning etc.....

Nu kan jag gå.... men jag är halvförlamad i hjärnan (om jag nu får uttrycka mig så) och den förlamningen gör att jag inte klarar dessa bitar.... men får jag nån sån hjälp?? ICKE!!

För mina svårigheter syns inte.. och syns dom inte, så finns dom inte....

Nu är jag sjukskriven tom september... och jag har panik för vad som händer sen, tror inte min läkare sjukskriver mig längre..... hur ska jag då klara vardagen med hem, barn o alla möten etc... och samtidigt ha sysselsättning???

Det slutar väl illa tänker jag....

Och nu undrar väl alla.... har jag ingen gubbe?? Jo det har jag faktiskt, men nån måste ju jobba för att vi ska överleva, och han kan ju inte både jobba och ta hand om hem och barn..... helt själv....

Jag vet bara en sak.... jag behöver mycket lång tid för att få styr på allt, och jag måste ha styr på det för min egen skull, jag vill känna att jag klarar mig själv och inte är beroende av någon annan... därför behöver jag hjälp med att lära mig ta hand om vardagen ensam.... vem ska hjälpa mig med det???

Trots noga förberedelse inför begravningen för sonens skull så blev det jobbigt. Hade beställt kistbukett veckan innan från pojkarna. Vi är tidigt vid kyrkan för att kunna gå in o titta så sonen skulle veta hur det såg ut.

Väl där så saknar jag kistbuketten, även våra handbuketter saknades. Någon försöker ringa blomsteraffärn och får till svar att dom ska kolla detta och återkomma.

Under tiden så hinner sonen sätta sig... längst in... bredvid någon som inte gjort sig känd för att vara pedagogisk med honom.... shiiit... jag satte mig snabbt precis bakom honom... och oooj när jag satt bakom kom pedagogen hos personen fram. Hon förklara vad som hände osv...

Tills plötsligt utan förvarning ska kistan bäras ut, det var alltså jordfästning samtidigt.... neeej... då bröt sonen ihop, det hände ju något som han inte var beredd på. Jag ser på hans ryggtavla när han reser sig och börjar gå efter dom andra, och jag kunde inte komma ut fort nog... fick fångat upp honom snabbt.

Jag höll honom intill mig hela tiden efter de, min stora son bröt oxå ihop därute, så vi stod fastklistrade vid varann...

Jo, begravning är ju alltid jobbigt.

Blommorna då??? Det kom oxå fram att fler blommor saknades. Vad ÄR detta? Sånt får inte hända..

Ringde när vi kom till hotellet... och ja dom skulle kolla då.. igen, och höra av sig.... efter 2 timmar fick jag spel, sa till pojkarna att jag kommer sen och brände till blomaffärn...

Vem är du då?.... undrar noschig expedit... heter du oxå så, jamen då finns det två, jag trodde det var klart, för den med samma namn hade varit inne och fått ersättningsbukett, så det kunde jag ju oxå få.

Jag KAN se ut som ett ufo om jag vill o det gjorde jag.... Ersättningsbukett??? VAD ska jag med det till... NU??? Det är liksom försent... Men vi kan skicka blomstercheckar.... eeeh... om jag vill köpa blommor gör jag det ändå, vad ska jag med checkar till... spara till nästa begravning???

Det visade sig att några av blommorna hade blivit kört till en annan kyrka.... våra blommor blev kvarglömda i kylen.... men allvarligt, dags o se om sina rutiner. Hade det inte varit för deras nonchalans så kanske jag hade kunnat släppa det så småningom. Men blommorna hade nu blivit utkörda och skulle ligga på graven så då var väl allt bra? Eller?? NÄ.... det tycker inte jag, dom skulle vara där för många timmar sedan, i kyrkan.

Jag bad om 3 röda rosor så vi fick åka o lägga varsin blomma... det fick jag...

Blommorna låg där, jättefint. Sen släpa jag in pojkarna i butiken o sa: Blomstercheckar hjälper inte för detta misstag, det var mina pojkar här som inte fick lägga en blomma i sin farfars grav, det är dom som ska ha upprättelse, jag vill ha pengarna tillbaka. (dom såg helt förstörda ut nämligen grabbarna, jättetrötta, sorgsna, och lillkillen dessutom med en blåtira runt ena ögat) ;)

Det fick jag...

Nästa morgon skulle vi fara till Skara, men jag kunde inte åka ifrån stan, för jag var ARG fortfarande, just pga deras sätt. Så jag tog en sväng in till Eskilstuna-kuriren, och skrev en berättelse om sorgsna ögon hos 2 barn som inte fick lämna en blomma till sin farfar. Klaaart...

SEN kunde jag koppla bort de.

Då vrålar lillen i baksätet, MAAAAAMMMAAAA jag tror fan jag har fått löss ändå.... AAAAAAAAGGGGGGGG, vänder på 2 hjul, tillbaks till stan, rusar in på apoteket, luuuskaaam, luuuusmedel... fooooort... ut igen, ut me ungen på gatan och börjar kamma... och ääääääärrrrrrkkk tömmer hela flaskan i huvet på honom... man ska ha 25 ml... såg jag sen.... han fick 55ml.... men vem fanken har tid att läsa innan ;) nåja, då dör dom väl tänker ja....

Jag stod o svor på gatan över den mamma till ett barn på hans fritids som inte har sett till att få väck dessa äckeldjur på hela våren, för det kom fram att han kliat sig i huvet i månader, till slut fick fritids lusbehandla honom.... och så lyckades han då innan smitta ner lite fler ungar... TACK SÅ JÄVLA MYCKE....

Det är första gången vi råkar ut för detta.

Och VAD vi har kammat, och kammat, och plockat ägg, jag plocka dom med fästingplockarn... gick himla bra... beställde annat lusmedel och äggschampo och kam på internet...

och igår då, precis som det stod i beskrivningen så kläcktes då dom ägg som inte dog av förra behandlingen... ääääääärrrrrrkkkk...

Kl 1 i natt fick han äntligen gå o lägga sig efter jag sanerat hela huvet, säng och fan vet allt... jööösses va ägg jag kamma väck. Nu är han nästan beredd att raka sig, bara han får lov att ha mössa på sig dygnet runt... men inte ska han behöva göra de ändå.... usch stackarn... så fort han vaknar strax så ska jag tvätta håret med äggschampo, då ska tydligen klistret som äggen sitter fast me lösas upp... jag har hopp om livet... ;)

Tvätten har ju vuxit under tiden då, och skulle ner o tvätta i förrgår... jaha... stopp i avlopp jamen va trevligt, kiss o bajslukt och gammal majs..... (svordomar räcker inte här)

Fick knätorka där.... igår kom jag ner o skulle hänga tvätt.... here we go again.... stöööön.... nu kan vi inte gå på toa, inte spola i kranar, ingenting faktiskt förrän vi lyckats få bort stoppet, var nu det är nånstans..... jättebra och vi ska ha folk här i morron... jojo...

Kan hus oxå ha ADHD??? Är ju typiskt att ställa till med sånt här meck just nu uppepå allt...

Och dessutom... dessutom.... så var tydligen pojkens fritids slut samma vecka som skolan, varför de? Har jag missat o ansöka om nåt?? Varför har man fritids? Special dessutom av anledningen att han inte klarar sig själv....

Nu är jag sjukskriven och är hemma, men jag har tjejerna på dagis av den anledningen, och då får jag ett annat barn hemma istället.... som tar kål på mig. Vad hade jag gjort om jag jobbat?? Ska jag ta semester hela sommarn då?

Jag testade honom Månd- Tisd för att se hur han klarar sig. Jag sa inget om att han ska äta, ingenting.... tror ni han åt?? Näpp.... inte på hela dagarna förrän middan på kvällen... och sen så ett par timmar efter de skulle han äta igen... för han var ju hungrig.

Det går alltså inte... och jag blir deprimerad.... han tjatar hål i huvet på mig, och eftersom han blir rastlös så blir han överjävlig på kvällen, otrevlig och uppkäftig i största allmänhet.

Och jag känner..... jag är FASTLÅST, jag kan ju inte åka iväg nånstans när tjejerna är på dagis, jag kan ju inte lämna honom i flera timmar... ååååhhh.... näääeee. Jag har ju specialfritids av en anledning, men på sommarn finns inte dom problemen eller???

Och inte har jag orkat ringa nån heller....

Nä... nu ska jag faktiskt torka bajs i tvättstugan... precis va jag hade tid me... NOOOOOTT.....

Fast lusmedlet var bra, det stinker lakrits i hela huset... åtminstone trevligare än bajs ;)

joo.. det blir det när jag kikar in här och ser att det finns någon som bryr sig.... jo kanske är det slutpausat... jag vet inte :)

Det har varit helt hysteriskt här det sista, om nu det ordet räcker för o beskriva allt....

Först då att jag fick ta en paus, av rädsla att inte såra någon.-... sen... så dog pojkarnas farfar... begravning på skolavslutningen... vi åker i morron kväll, har 5.5 tim o köra, kan inte åka förrän tidigast 19 på kvällen då dagis har gårdsfest o gubben är på kurs i malmö.... tja... varför inte... allt måste ju ske samtidigt.... är det inte så då???

Sen fick jag för mig att göra två stolar till öppna förskolan med avslutning 11/6... alltså idag.... kl 03.30 i morse så fick jag anse mig vara nöjd även om jag kunde ändrat på lite till.. men nåja.. kunde ju lämna dom...

i förrådet står då dessutom två stycke plywood-plank, som ska målas färdigt till dagis i morgon.... en barba-papa... o en barbamama... oooooojjjjjj.... varför varför kan jag inte planera så jag kan hinna me....?!?!?

Nu är dom färdiglackade, återstår i morgon att spika ihop några stöttor så dom står upp.... städa, tvätta bil.... packa kläder... flytta bilstolar till grannens bil... handla för grillfest till kvällen...  håhåjaja...

och hjärtat går fortfarande i 2 228 km/tim.... ?!?!?!

Jag har nog just förstått varför... jag klarar inte att åka bort... eller jo, men jag klarar inte planeringen innan, och packningen... jag går i gång i ett sånt tempo veckovis innan... jag fixar inte detta... jag längtar såååå tills vi kommit iväg så jag kan få lugn o ro... dessutom skulle det räcka med kläder till begravningen... varsitt par shorts och t-shirt, badkläder, handduk, tandborste... KLAAAART...

egentligen......

men ändå.... vi ska ju ändå till skara sommarland på vägen hem... o man behöver ju en bra stor väska om man ska dit... japp...

nu är jag helt slut... men fortfarande har jag inte gjort det jag skulle göra när jag satte mig vid datorn... kolla vad det kostar i stuga på skara... suck....

får göra de då...

min 12-åring (alldeles strax 13) sa till mig idag att man minsann inte alls behöver vara 18 för o köpa cider.... ... visst... nähä.. för det står faktiskt i affären att man ska visa leg när man köper öl och cigaretter.... och då prova jag o köpa cider för det står ju inte där att man behöver leg då...

give me a break!!!!!!... jag är färdig för graven, denna mamma orkar inte mer...

men samtidigt... hur underbart som helst :) här tolkar vi saker bokstavligt hela tiden... och ja, han har rätt... det gäller öl o cig... alltså borde han kunna handla cider *s*

Nu fick han ju inte de då... men jag tänker minsann ställa frågan till butikerna hur dom tänker när dom skriver så... har faktiskt inte undrat själv, men för min son blev det väldans konstigt...

nä fanken..m åste kolla stuga i skara.... jag blir borta några dar... eeeh... precis som jag inte redan vart de... men jag behöver lite mer tid att hitta ett annat sätt att skriva.... nu har jag åtminstone bara "baktalat" mig själv... o okej... sonen lite då... men det var ju gullit...

natti nati