I slutet på Oktober förra året mailade en väninna till arga snickaren. Hon fick nämligen hicka (en underdrift) när hon såg huset jag hade köpt.

Jag tyckte att javisst, gör du det om du inte har något bättre för dig. Men eftersom jag inte ens hade flyttat in i huset, så var det ju inte alls troligt att dom ens skulle bry sig om mitt hus.

Den 2:a Februari ringer Pontus från Arga snickaren??!??! Han vill att vi gör ett litet filmklipp och lägger upp på Youtube. Men shiiit. Sagt och gjort. Vi gör detta. Min son klipper ihop det alldeles fantastiskt. Jag måste ju säga att jag fick ju lov att verkligen bjuda på mig själv, med hjärtat i halsgropen dock. Det är ju inte varje dag man väljer att "vika ut sitt liv".

På förmiddan dagen efter ringer jag och ger Pontus adressen till filmen. Efter lite mer än en timme så ringer han tillbaks, och säger att "det här blir skitbra". Kan ni va hemma på Tisdag, vi tänkte komma förbi.

Tisdag den 8:e februari dyker Pontus upp här med filmkamera. Vi hade jävligt roligt. Ja, i alla fall jag och barnen ;) Tror Pontus tyckte det var rätt kul han oxå.

Han var här i drygt två timmar, och lämnar oss med att vi kommer att få besked runt mitten av mars.

Vet ni vilket det absolut fulaste ordet i världen är????
VÄNTA!!!!! Det är VIDRIGT att vänta.

Under tiden vi väntat, har det varit tungt på andra sätt, då situationen runt en familjemedlem har blivit nästintill outhärdlig. Jag har knappt orkat andas periodvis.

Orkar inte gå in på det närmare.

Idag var väntan över. Kl 17 idag, ringde Pontus. Han meddelade att dom inte valt oss till programmet.
Motiveringen till det var att vi just inte bott i huset så länge, och dom åker bara hem till människor som bott i sina hus minst 1 år eller mer.
Varför kom dom då hit överhuvudtaget? Det framgick väldigt tydligt i min väninnas mail att vi då inte ens hade flyttat in i huset. Så det var något dom visste.

Men dom ville ändå besöka oss, för dom tyckte jag var så himla härlig. (filmen som vi gjorde)

Men jag förstår faktiskt inte. Visst, jag är fullt medveten om att dom måste gallra. Men orsaken till att just vi inte kom med känner jag är lite märklig, för då skulle dom inte ens hört av sig från början.
Sen skulle jag uppskatta att få hjälp utan att ha en kamera i näsan :) Men jag hade ställt in mig på att jag får bjuda på att fläka ut mig. Folk glömmer så fort ändå.

Ville dom bara ha roligt en stund?

Efter att ha sett dom två första avsnitten av programmet, har jag förstått att jag skulle ha grinat istället. Men är jag inte lessen så är jag inte. Hade dom kommit under dom 2 sista veckorna som varit hade jag grinat hela tiden. Men men, till sommarn har jag bott här 9 månader, då kanske jag ska skicka in igen.

Den här vintern med dom elräkningarna jag haft, kan jag inte renovera i den utsträckningen jag hade velat.

Life goes on....