Nog ska man orka mycket, mest hela tiden. Och man gör det också av nån outgrundlig anledning.
Man ställer sina barn främst i alla lägen, även om man kryper fram, så går barnen först.

Men när ska nån lite försiktigt undra "ORKAR du det här"??
Men den frågan kommer aldrig, för det är ju så, att du SKA bara orka som förälder, i alla jävla lägen.

Efter en hel dag hemma med sjuk dotter så är jag TOTALT utpumpad. Nja, sjuk och sjuk, det är ju en definitionsfråga.
Var på akuten med henne igår i 3 timmar som sagt, och blev tvungen att åka idag igen för att ta en ny sänka.
Hade jag inte med all säkerhet vetat att hon förmodligen har en bakterie och behöver penicillin så hade jag inte åkt till akuten igår. Jag åker inte i onödan det vill jag lova.

Men jag är ju BARA förälder, som ska orka allting hela tiden. Jag kan inte VETA något, åtminstone kan jag inte veta mer än proffisionen. Absolut inte.
Så 45 minuter till i väntrummet idag, TROTS dom lovade igår att hon skulle få komma in direkt för att ta provet.
45 minuter för att få det bekräftat som jag redan visste dagen innan. Sänkan hade skjutit i höjden så javisst klart hon ska ha penicillin lilla damen. MEN JAG SA JU DET IGÅR!!!!
Men vad vet jag .... jag är ju bara förälder.
Varför skriver man ut den vidrigaste penicillinen av alla??? Jag VET att kåvepenin är effektivast. Jomen, jag VET ibland... men såklart det har ju läkarna upplyst mig om, så då VET jag ju inte egentligen.... det var ju bara info...
Den är jättegod, fruktsmak... mmmmmmm kardemumma.
Har dom smakat själva nån gång? Troligen inte. Men jag smakade, och den smakar inte FRUKT, den smakar själva FAN.

Jag orkar inte truga i henne den 3 gånger om dan i 10 dagar, det går aldrig. Trots hon är tapper och verkligen försöker, så klarar hon det bara inte. Jag kan inte mamma, jag kan bara inte den e så stark....
Jag får åka i morron igen och be dom ge mig en annan, det är i alla fall bättre än ingenting.

Läkaren från tvångsenheten ringde för en stund sen. Läget är kritiskt. Vikten har stått still i 3 veckor. Det som började så bra, han gick upp 3 kilo dom första 2 veckorna.
Men nu strular han med näringsdryckerna i skolan, och vi måste lösa detta.

Det bästa förslaget just nu. Halvdagar i skolan och indragen medicin.
Det innebär att jag kommer att få be om en remiss till psyket inom den närmsta veckan. För eftersom det inte är någon som frågar mig om jag orkar, så jag uppriktigt kan svara och säga, att NEJ, det här funkar inte.
Självklart vill jag att mitt barn ska må bra och ha det bästa, men om det blir på bekostnad av mig i första hand, så får ungen ingenting. För vem tar hand om det då??

Vet ni hur kul det är med en hormonstinn tonåring med 32 st myrstackar á la skogsmyror i baken??
Förmodligen vet många som läser här, att DET är ett HELVETE!!!
Och vet ni, dom där 32 myrstackarna har han i baken MED medicin.... behöver inte säga mer.

Så utan medicin kommer det sluta med att han inte klarar att vara i skolan överhuvudtaget, om jag inte ska behöva åka och hämta honom stup i ett.
Jag har själv förmiddagar med KBT, boendestöd, arbetsterapeut etc etc...
Och jag brukar vara helt slutkörd efteråt och behöver få vila en stund innan alla barn ramlar in genom dörrn.
När ska jag hämta andan om jag ska ha en tonåring hemma, som jag kommer att hamna i krig med varenda gång jag ska få honom att komma och äta???

Han har inga problem med att äta hemma, men jag ska först och främst få honom till matbordet, och det är just det som är det stora problemet. Sen är det väl inga problem. Sen ska jag då dessutom sitta med honom så han inte halkar ännu mer efter i skolan, för det vill man ju inte. Och betänk då, att om det är ett mindre världskrig att få honom att göra läxor med medicin, hur är det då utan?

Man ska självklart inte måla fan på väggen innan. Men i det här fallet gör jag det, för det kommer inte att fungera. Inte utan att jag ramlar ihop i en urvattnad lortig hög nånstans. Men det kanske är så det måste bli, eftersom alla verkar tro att det är SÅÅÅÅ satans enkelt att leva hemma med barn med npf.

Det är så mycket fokus på skolan, och vad som inte funkar och hur man ska göra det bättre, det är så himla mycket fokus på mediciner och diagnoser och IQ-resultat inom sjukvården.
Men hemma då ska man lösa allt, det är ingen som pratar med en om vad olika lösningar kan få för konsekvenser på hemsituationen. För våra barn är rena rama änglarna hemma, dom gör precis som man säger mest hela tiden, dom kommer upp i tid på morron, dom äter snällt sin frukost, sen går dom utan tjat och borstar sina tänder...

Dom kommer alltid hem direkt efter skolan, och ger sin snälla energifyllda mamma en stor kram och säger att dom älskar en och frågar samtidigt om dom kan hjälpa till med disken, eller kanske dammsuga, eller jo och det händer alltför ofta att dom vill lära sig hur tvättmaskinen funkar också så dom kan tvätta in i mellan för att avlasta den där mamman som har all tid och energi i världen.

Dom gör läxorna långt i förväg, läser på inför prov som kommer längre fram, och gör klart alla sina projektarbeten direkt.
Dom går snällt och duschar utan att man behöver säga till, och dom hänger upp den blöta handduken efter sig på kroken i badrummet, kläderna lägger dom i rätt tvättkorg efter färg, tänderna borstas utan knog, och dom går snällt och lägger sig kl 21 och släcker genast lampan då dom förstår att dom behöver sin sömn för att orka med en ny skoldag dagen därpå.

Så här rullar det ju på så bra, så självklart kan jag förstå att det inte är någon som tycker det är några konstigheter att en förälder ska stå till pass när läkarn anser att ett barn bara ska gå halvdagar i skolan och klara sig utan medicin.

Men JAG då??? Om jag hade haft ett arbete nu, vad hade dom gjort då? Skulle jag ta semester halva dagarna då? och vilken arbetsgivare skulle ställa upp på de?
Jag är inte sjukskriven för att vara hemma med barnen, jag är sjukskriven för min egen skull, för att jag har väldigt mycket att jobba med innan jag kan klara av ett arbete.
Hur ska jag kunna jobba med detta samtidigt som jag ska ha barn hemma?
Det kommer ju bara ta längre tid för mig att komma ut i arbete, men såklart det gör ju ingenting. Det är alldeles gratis att ha slutkörda föräldrar hemma.

Jag kan inte gå med på detta, det måste finnas en annan lösning. Jag kommer inte att orka, det vet jag. Men vad fan ska jag göra? Vem lyssnar på en mamma, för hon vet ju aldrig bäst....
Gör nu som läkarn säger och bränn ut dig fullständigt samtidigt som du gör dig ovän med ditt barn.....

Det är inga problem, jag är ju bara förälder, och då ska man orka allt.....