Låt våra barn straffa ut sig själva
Då sonen vet vad som händer, att hans stöd inte ska få stanna kvar, blir han naturligtvis orolig och rädd.
Vad händer med ett barn med sonens problematik när tillvaron rämnar, när barnet känner sig otrygg, när barnet inte förstår?
Självklart så reagerar inte alla likadant, men en vanlig reaktion är att agera ut det.
Sonen har ALDRIG gett sig på någon annan.
Idag så har dock han och 3 andra killar jagat en annan kille för att kasta snö på honom, och slänga ner honom i snön.
Killen blir livrädd naturligtvis, och föräldrar får hämta en helt förtvivlad son.
Jag får ett samtal från rektorn på eftermiddan. (ja, inte sonens rektor, om nu nån trodde det, utan den andra rektorn, men det gör absolut ingenting för han går åtminstone att prata med) Kan tillägga att den drabbade killen iof, har denna rektor, så det KAN ju va därför han ringde. Han ber mig också ringa föräldrarna för dom var riktigt upprörda.
Sonen har kastat in killens väska i buskarna får jag höra, och har tillsammans med dom andra jagat killen. Det har ju snöat idag, och det är ju den största sysselsättning att kasta snöbollar på varandra.
När jag hämtar sonen så talar han direkt om att han har gjort någon lessen idag.
Så långt är han med. Men sen förstår han inte. Varför fick bara jag gå till rektorn och inte dom andra? Varför får jag skulden för allting? Väskan som blev inslängd i buskarna har han inget svar på. Jag är då inte säker på om han talar sanning eller inte. När jag säger att jag fått veta att han slängt väskan i buskarna så svär han och fräser att det har han inte alls. Det kan va vem som helst. Varför tror dom att det är jag?
Han säger att dom fick gå och leta upp killens väska och hittade den i en buske. Jag var ju inte där, så jag har faktiskt ingen aning vad som stämmer.
Han förstår inte varför han blev så lessen killen. Vi hade ju roligt, så gör ju alla.
Och här kommer vi till det stora problemet, en svårighet som många av våra barn har.
Han säger att han ju inte blir lessen när han blir jagad med snöbollar, det är ju roligt.
Men vännen, du kanske tycker det är roligt, men det betyder inte att alla tycker det. För andra kan känna på ett annat sätt.
Han tittar bara på mig, helt oförstående. KAN dom?
Jag förklarar för honom att dom som väljer att inte vara med att kasta snöboll, gör det för att dom inte tycker det är roligt. Och då så ska du inte kasta på dom.
Men det är ju roligt ju...... blir svaret.
Men lilla hjärtat, inte för DOM.
Han KAN inte förstå att det som han tycker är roligt, inte är roligt för alla.
Till saken hör att assistenten hade gått för dagen när detta hände. Eftersom assistenter bara anställs på 75% här oavsett behovet så täcker inte hennes arbetstid sonens schema.
Så detta är en försmak vad som kommer att hända om stödet försvinner.
Ingen har heller förklarat för honom VARFÖR han gjorde fel, utan bara ATT han gjorde fel. Det är just detta assistenten hjälper honom med. Att förstå det sociala samspelet och att få förklarat för sig VAD och VARFÖR som händer.
Nu har jag förklarat för honom i just denna situationen. Men det är inte säkert att han kan ta med sig det i en annan situation och förstå det då.
Men det är ju så man vill ha det, låt dom straffa ut sig själva. Dom blir flerfaldigt bestraffade dessa barn. Oönskade beteenden då strukturen och tryggheten försvinner leder till konflikter och skulbeläggning. Skulbeläggning uppepå allt annat dom redan bär på.
Barnmisshandel.... är vad det är.
Det hände en annan sak precis. Han kommer upp från rummet, och in i badrummet och börjar rota i min låda, där jag har hårfön, smink etc etc.
Jag frågar vad han gör i min låda. Han svarar : inget...
Inget??
Vad skulle du ha däri? En grej.....
En grej?? Vad för grej??
Alltså jag får det inte ur honom, och jag börjar bli irriterad. Eftersom inte han vill svara tror jag han har nåt fuffens på gång.
Jag drar med honom till badrummet och ber honom visa mig vad han ska ha i min låda.
Han tar fram en topz....
Men snälla rara, varför sa du inte det, det var väl inget konstigt med att tala om det.
Men vad heter det då???
Snälla rara gubben, du kunde väl sagt att du inte visste vad det hette, istället för att svara en grej....
Jag kunde ju valt, att gå upp i atomer då han inte ville säga nåt. Men det hade ju inte löst något. Just såna här saker, när han inte hittar ord, och inte kan förklara kommer att ställa till det enormt för honom om han inte har någon till stöd som kan hjälpa honom på vägen.
Men självklart är det bättre att fortsätta putta ner honom i diket, för han kommer ju inte bli nåt ändå...
Är det så ni tänker ni ansvariga som säger att vi har en skola för alla???
Hade skolan gjort en riskhandlningsplan så hade de säkert kunna räkna ut att ngt sånt här skulle kunna hända.
Varför har sonen en assistent, vad är hennes roll... alltså hade de kunnat komma fram till att hon behövs hela tiden inte bara en del av dagen. Sonens svårigheter kvarstår ju HELA dygnet.. eler hur?!
Jag kan inte förstå hur man tänker här.
Klart att det sonen gjorde är fel om ngn blir ledsen... men herregud skolan vet ju hur sonen kan agera...
Tokigt är vad det är. Som innan när min son bara hade assistent 4 av 5 skoldagar... vad tror man???
Jag känner igen det där med att det blir missförstånd för att man inte vet vad saker heter.. Även om man upplever det många gånger så blir ju situation ny för en varenda gång ändå. Dessutom så har ju våra goa ungar svårt att ta kunskapen vidare tills nästa gång det inträffar..då blir det helt nytt igen för att det var en annan plats..
Man önskar att man kunde köpa förståelse och dela ut
Trevlig lördag!
Vi har en skola för alla i tolkningen att alla har skolplikt oavsett hur sjuk eller handikappad man är.
Men vi har ingen skola föralla i avseende om att man ska anpassa efter individernas behov. Och speciellt inte nu när kommunen kommer kommer varsla en massa resurser och elevassistenter.
Ja alla skyldigheter ligger på oss föräldrar. Vi skall se till att de kommer iväg till skolan. Annars blir vi bötfällda. MEN skolan ser inte till att barnen fungerar där och är trygga. Förvaring och inget annat. Bra när barn som kostar extra inte kommer mer för då slipper man ju dem. Jag ser ingen annan förklaring jag ser däremot alldeles för mycket som talar för att du har rätt även i vår lilla kommun härupp i "norr".
jag blir så varm i hjärtat och glad över hur du hjälper din son att förstå och lära. Inte är det lätt.
Jag är verkligen för en skola för alla- men utformningen och attityden til skolan´idag är horribel. Till och med skolministern rackar ner på elever och pedagoger som kämpar hårt...för detta med resxurser spelar roll.
Läs gärna om "the star projekt" i Usa, man undersökte att ha flera pedagoger och små elevgrupper- gissa! Inga diagnoser behövdes, ingen hade inläningssvpårigheter- de psykosociala svårigheterna fick inte utslag hos eleverna...
kort sagt, alla behöver bli bemötta och respekterade precis som de är, och lär sig ta ansvar för vilka de är..Det vet du, och jag fattar inte- varför inte fler förstår det?
En eldsjäl i skolan som luften håller på att gå ur...
Fin sida du har! Har du designat den själv? Om inte, var hittar man isåfall designen du använder? Tack :)
Hej Hanna.
Ja, jag har designat den själv ;)
