Jag är alldeles precis tom i hela huvet.
Jag orkar inte beskriva vad som skedde på evk, mer än att vissa uppvisade en fruktansvärt tråkig attityd mot min vän miccan som jag hade med mig.
Syftet med att hon följde med, är att hon har liknande erfarenheter som sonen vad gäller skolan, men trots det nu läser på universitetet med mycket goda resultat.
När man nu hade chansen att införskaffa sig lite kunskap från en som kan beskriva det inifrån, så tog man inte den, utan snofsade av henne med att nu ska vi diskutera M, och det går inte att jämföra någon annans skolgång..

!??!?!?
När inte ens intresset finns för kunskap, va FAN gör man då??
Nu gällde det långt ifrån alla som var med, men det räckte gott med dom som visade detta ointresse.
Eller jag kanske ska säga som så, att det minsann inte ska komma någon och tala om för dom hur dom sköter sitt jobb, för dom vet bäst.

Men då sonen är dämpad, nere och tyst och inte äter i skolan, men kommer hem är glad som en speleman, skämtar , äter som en häst.... Är det då inte så att något är totalt fel just i skolsituationen???
Det talade minsann Miccan om för dom ;) rakt upp o ner, att det är något i skolan som stressar honom och därför ökar hans tvång.
TACK, miccan. Den tog där den skulle ;)


Nu har vi denna veckan varit först på barnmedicin för provtagningar. Med oss hem fick vi en påse med smakprover på näringsdrycker.
Men, det finns bara en sort som funkar, och det är choklad. Jag har hittills köpt dom själv. Men efter samtal med dietisten idag, så kommer jag nu att få det förskrivet. ÄNTLIGEN!!!

Vad som kan vara bra att veta för er som har näringsdrycker till era barn och har korttidsboende så ska kommunen stå för dessa under vistelsen.
Vi betala ju själva en kostnad för maten dom får på korttids, därför ingår oxå näringsdryck i detta.

Igår var vi iväg till Halmstad. Jag var orolig för ytterligare frågestund med frågor om tvång, då det verkar öka på hans tvång för varje gång.
Trots att vi fick svara på i stort samma frågor, så var det en helt annan mentalitet.
Det här är experter, dom vet hur dom når ungarna. Och jäklar i min låda, jag har ju en kille med humor ;)
Dom skämtade jättemycket, och det blev många goa skratt.

VAd som inte var lika roligt, är när läkaren säger att en anorektiker hade varit avundsjuk på den vikten.
Men jag har inte varit så orolig förräns han slutade äta i skolan. Med dom mängderna mat han trycker i sig hemma så har jag inte sett nån anledning till panik. Men det spelar tydligen ingen roll. Är inte vikten okej i förhållande till längden så är det ändå livsfarligt.

Och med tanke på hur många timmar han tillbringar på cykel per dygn, så är det ju inte konstigt att han inte går upp.
Så dietråden nu blir följande. 3 mål mat om dagen, som inte får ersättas med något annat. 3 st mellanmål som SKA bestå av all skit man kan trycka i sig, som bullar, kakor, cola osv.
Ni kan ju tänka er, det stora smajlet min kille la upp när han fick order om att dricka så mycket cola han orkar.
Sabla unge....
Massa socker och massa fett. Han ska till slutet av mars gå upp 0,5 kilo i veckan. Gör han inte det, så blir han inlagd tillsammans med mig. Det är i princip praktiskt omöjligt, för hur sjutton löser vi resten av familjen då?

Men det får jag släppa tills vidare, och försöka fokusera på att han ska äta.
Tvången ska vi överhuvudtaget inte bry oss om, utan spela med, så tar dom hand om det sen när behandlingen börjar.
En gång i veckan i 9 veckor blir det behandling i grupp...
Han får alltså ha egna juicepaket, smörpaket osv.
En lycklig son tryckte i sig mackor med sylt och nutella i morse... uääääärk

Han älskar ju allt sånt slisk, men eftersom man som förälder vill att ens barn ska få i sig näring i första hand så har jag ju inte tillåtit sån frukost.
Jag hade precis fått honom att äta kellogs K när jag gick med på en egen burk till honom, och nu blev ju den frukosten plötsligt helt fel för honom.
Näringen kommer just nu i sista hand, han ska bara upp i vikt.
Självklart kombinerar vi med näringsdrycker.
Enligt läkarn är en cola lika bra till bullen som en näringsdryck eftersom det är sockret han ska ha.
Där går jag emot honom och väljer att ge bulle och näringsdryck istället.
Man behöver ju liksom inte överdriva.

Lika roligt var det inte att all fysisk ansträngning måste bort. Ingen gymnastik i skolan, och hans älskade cykel får stå och samla damm ett tag framöver.
Han kan inte förstååååå varför han inte kan cykla till kompisarna, för han SITTER ju faktiskt ner på cykeln.!!!

Oooh ja, och sen rullar den alldeles av sig själv... haha ;)

Problemet vi inte har löst ännu är att han måste äta lunch, och då han totalvägrar att äta i skolan så är det ett bekymmer.
Jag kom så långt med honom igår att han sa att något stör honom med maten i bamba, men han kan inte veta vad det är.
Men vi ska inte ge oss in i tvången alls just nu så orsaken är väl egentligen oviktig.
Han vill inte ta med egen mat, för vad ska dom andra säga då?
Det alternativ han har kvar, är att han bara får gå halva skoldagar. Då måste han åka hem för att få i sig mat.
Nu behöver han funder lite på detta, då hans kompisar kommer att undra mer varför han får gå hem, än om han har egen mat.
Så idag skickade jag med honom en matlåda, så jag hoppas att han äter den nu.
Egentligen så är ordinationen halvdagar i skolan, sen ska han bara sitta (hur lätt är nu det på en skala)

Nu är det lov nästa vecka, så vi testar dom här 3 dagarna, så får vi se efter lovet.
Jag har varit iväg till ÖB idag och köpt en MEGA-kasse, med bullar, kakor, kex ..
Jag köpte återigen en ny besticklåda till honom, då han vägrar äta med dom besticken som finns hemma.

På något sätt känns det som att nu har någon annan tagit över, och då kom det riktiga raset...
Jag är HELT utpumpad.
Det gör ju inte heller saken bättre att sömnen har varit obefintlig dom sista veckorna.
Nu köpte jag valerina på apoteket, och det gillas ju inte riktigt då det inte finns nån forskning på naturläkemedel ihop med mediciner. Men så jävla farligt kan det väl inte va, jag måste prova.

Sömntabletter kan jag inte ta, jag är tröttare nästa dag än om jag inte sovit. Insomningstabletter funkar inte heller, då jag känner av dom oxå dan efter.
Min läkare säger bestämt att dom går ur kroppen efter 4 timmar. Men dom gör inte det på MIG...
Det är många med npf som reagerar annorlunda på mediciner mot andra.
Det är ju ingen sensationell nyhet, och arbetsterapueten bekräftade oxå att det är så.

Nu ska jag snart hämta barnen... livet står ju liksom inte still bara för att jag är dödstrött....
GÄÄÄÄÄSP!!!