Att våga inse, att våga erkänna, att människors "oönskade" beteende kan göra dig ilsken, arg, förtvivlad, sorgsen, rädd, är en STOR sak.
Men en ännu större sak , att våga inse, erkänna att DU själv många gånger är orsaken till människors "oönskade" beteende, är en STÖRRE sak.
En så stor sak, så man väljer att fly, stänga av, gömma sig, försvinna.....

När man plötsligt är tvungen att möta "verkligheten", att plötsligt förstå, att JAG också kan påverka hur andra människor agerar och beter sig, då kan det bli jobbigt.

Vi har alla en roll, vi har alla en delaktighet. Ingen av oss är "oskyldiga" när vi får ett helt oväntat bemötande från en annan människa. än vad vi tänkt oss.  Var och en av oss, är en del av den andres reaktion, och gensvar.

Det är tungt den dagen, man tvingas inse, att den "andre" inte är så "konstig" som man från början trodde, utan man själv hade "skapat" den andres beteende, genom sitt eget sätt att vara.

Nu kan det låta som att jag ger ALLA skulden, för ALLAS beteende! Ja, kanske är det så,... eller kanske är det inte så. Vet vi egentligen skillnaden?
Vem bär ansvaret för din medmänniskas beteende? Du själv? Eller din medmänniska?

En sak vet jag i alla fall. Att i bokstavsvärlden, (npf=neuropsykiatriska världen) så är vårt bemötande och miljön avgörande för hur välfungerande en person  med npf kan vara.
Det skulle förvåna mig mycket om det var någon skillnad i ntv-världen. (ntv= normal tills vidare-världen)

Kan vi själva påverka hur andra människor är och beter sig???
Vad tror ni andra, är det möjligt, att vi alla kan hjälpas åt så att vi alla kan fungera fullt ut, på våra egna villkor??

Det är med stor sorg i mitt just nu stora blödande hjärta, jag inser hur mycket man kan skada en annan människa genom att vilja ge för mycket, servera för mycket, finnas till för mycket osv.......
Det är med ännu större sorg i hjärtat jag ser att denna människa som fått alldeles för mycket (eller i många fall oxå för litet) som senare kan sparka undan benen på dig, och peta ut ögonen på dig, utan att blinka.

Går det att hitta något lagom? Finns det något lagom? Vi i sverige är experter på lagom, men ingen kan svara på vad det ordet innebär.
En sak vet jag dock. I bokstavsvärlden så finns det inga lagom.
Antingen eller, svart eller vitt, liv eller död!

Det räcker väl med två val, för jösse namn, vem kan välja?

Men just dessa två "simpla" val, är vår värsta fiende. Det finns inget mitt i mellan.

Det är bara så. Antingen så ger man ALLT, eller INGET.

Har man "allt-eller-inget-barn", så får man hänga med på tåget. Man måste kasta sig handlöst, åt ena eller andra hållet, och hoppas av hela sitt hjärta, att man inte slår ihjäl sig.

Nu har jag tur, jag har "allt-eller-inget-barn", och jag är en "allt-eller-inget-förälder". Det gör inte lika ont att kasta sig, för jag vet redan hur det "känns".

Det svåra är, när en förälder inte vill förstå, hur det känns att vara antingen/eller. Eller inte vill inse, att man VET hur det är.

När man förnekar, när man döljer, då lider man, då har man ont.
Eller???
Om du har brutit benet, så har du ont. Skulle du klara av att dölja det???
Förmodligen inte.

Du skulle söka dig till en läkare.
Om du är allt eller inget, svart eller vit, ostrukturerad, okoncentrerad osv, skulle du söka dig till läkare då?
Förmodligen inte!!
Samma svar på olika frågor ;)
Fundera på skillnaden. Varför är det så "farligt" att söka hjälp för det sistnämnda?
Själv skulle jag föredra det, för det gör inte alls lika ont ;)
Tänk dig själv, att bryta ett ben är ju SMÄRTA... vem vill ha smärta??

;)

Att ha en neuropsykiatrisk diagnos gör inte ont, när man vet vad den innebär. Varför är den då så farlig att ta till sig ibland? Vad tror man ska hända, om man får en diagnos? Dör man då?

Jag klev in i ett rum, med massa frågor, massa papper. Jag var majsan, när jag klev in i det rummet. 10 timmar senare, så klev jag ut från det rummet. Jag var majsan, när jag klev ut från det rummet. En starkare majsan, med bekräftelse på att jag var JAG. Med rätten att få finnas, med rätten att få duga.

Jag önskar, av hela mitt hjärta, att alla får känna känslan, av att få duga och vara precis som dom är.

Godnatt på er alla.....