baksidan med npf
"För det mesta är det ganska kul.... jo faktiskt... man tänker inte som andra, och ofta är det rätt spännande ;) Man har en hel del tok-knasiga ideér som absolut genast måste sättas i verket. Man skäms inte för sig som många andra föräldrar, ibland till ungarnas förtret, men också väldigt ofta till deras glädje. Det händer alltid nåt kul, fart och fläkt.
| ||
Men lika ofta blir man påmind om begränsningarna, tyvärr ibland lite försent. För en väldigt stor baksida är att man SKA klara allting själv, helt enkelt för att man tror att man gör de?!?! Men kan någon klara allt själv? njeee..... Som nu, när allt blev för mycket. Jag har haft sjuka barn i omgångar hemma. På 3 veckor har jag endast haft 3 dagar ledigt. Resten av tiden har jag tillbringat i hemmet.... och blivit mer och mer frustrerad ju längre tiden gått.. Jag får självklart skylla mig lite själv, för det ÄR ju faktiskt fullt möjligt att be om lite egen tid...
| ||
Jag kan aldrig ta igen tid... kan någon det? Nu tänker väl dom flesta att vem som helst skulle bli knäckt av att vara "inspärrad" så länge. Jo självfallet, jag är väl inte unik där. Men skillnaden är väl kanske den, att jag kan klara ett par dagar, sen börjar nerverna vibrera...(neeej jag har inte dåliga nerver) Nu har det gått 5 dagar utan EN enda sådan stund. Det rann över när sonen kom hem, och retade upp lillasyster.... o röstnivån stiger, och min hjärna brann upp..... Jag insåg att jag måste hemifrån NUUUUU!!!.... Jag hade inte varit nåt trevligt sällskap alls hemma ikväll.... jag kände hur jag vibrerade, gick runt o trampade... o tänkte att det här går åt hhhhhmmmm..... Det är minst 2 dagar till med sjukt barn hemma... o har jag otur så får lilla oxå vattkoppor o ytterligare minst en vecka läggs på.... Jag insåg, att om jag överhuvudtaget ska klara en dag till, behövde jag ta mig hemifrån. Nu sitter jag på biblioteket, och här är LUUUUUGNT... nåja... det pratas förstås lite här o var... men jag sitter på nedervåningen helt allena, och du milde vad jag behövde de.... Ett andningshål, hämta lite kraft, få sitta här o göra färgglada inlägg i lugn och ro ;) (fast då hann jag ju förstås inte klart me inlägget, fastnade som vanligt i små detaljer *s*)
| ||
|
Hej. Jag har ingen diagnos och det är ju inte säkert att jag har något men jag är som du i många avseenden med glömda lappar, glömd städning mm. Men jag har försökt att hitta trygghet i att jag vet att mina barn inte mår dåligt av att ha disk stående eller lite damm i hörnen.... Och nog tycker jag att det verkar som om du har trygga och fina barn =) Försök att ta in det och stressa inte så med alla måsten.... Sen beundrar jag dig.... Jag hade inte klarat att sitta innanför husets väggar såå länge. Minst en gång om dagen måste jag ut bland folk annars blir jag galen. Fast jag vill inte umgås eller prata utan bara se andra människor =) Jag har ju sån himla tur att jag aldrig börjar jobba förrän ett på dagarna så jag har mina andningspauser då..... Du är duktig du =) Massa kramar
Vet hur du känner fast jag inte har sån diagnos. Blir som ett monster när jag inte "får" någon egen tid.
Bra tips det där med bibblan. Ska tänka på det.
Kram
Det du gjorde kallas gränssättning och det är viktigt för överlevnaden. DU gjorde rätt!
Kram
Hejhopp! Nu hittade jag dig efter lite letande på nätet. Jag kanske inte skulle skriva just här, men det bryr jag mig inte om, hehe. Vilken fantastisk blogg du har!!! Jag ska fortsätta "titta runt" nu.
