Förnyad utredning

Idag var jag o yngste sonen hos läkarn på Bup.
Jag ville prova en medicinhöjning då det spritter enormt mycket just nu, och har gjort den senaste tiden.
Han står käpprätt upp i soffan runt halv 4 på eftermiddan, som en sån där docka med rund fot som inte går att välta.

Då ska ALLT hända, och helst lite till. Och jag får spader.
Läkarn vill prova conserta igen, vilket jag inte är så sugen på, då han blev djupt deprimerad av dessa för ett par år sedan.
Men, jag provar gärna för att se om effekten kanske varar lite längre så jag slipper få hjärtinfarkt varje eftermiddag.
Det är rätt läge att testa nu, då det är långhelg och vi är hemma allihop. Blir det problem är vi fler som kan tackla det.

Hon frågade mig hur jag såg på hans diagnoser, och jag har inga invändningar mot dom, för dom är rätt.
Det jag däremot anser felaktigt är begåvningen som var gränsen till utvecklingsstörning, enligt senaste utredning.
Men då begåvningsprofilen är väldigt ojämn och han stupade på läsfrågor och bokstäver så känns den orättvis.

Så jag välkomnar en ny utredning.
Jag frågade om det var okej att assistenten som han haft sista terminen kunde få fylla i formuläret då hon känner han bäst just nu i skolsituationen. Då får han en rättvis bedömning då hon är den enda som kan ge den i nuläget.

Jag funderade på detta med förnyad utredning när jag åkte därifrån. Det ska ju göras en sådan vartannat år. Ja, för barn alltså då saker kan förändras. Inte kanske att funktionshindret försvinner, men det kan se väldigt annorlunda ut, och en diagnos som man tidigare fått kanske inte längre är rätt.

Men då funderade jag på hur det är för vuxna. Ska vuxna oxå göra om sin utredning vartannat år? Nje, det är nog inte så stor idé ;)
Får man diagnos som vuxen, så HAR man nog helt klart svårigheter.
Men OM man nu skulle göra om utredningen, kan man då fuska sig igenom den?
Jag tänker som så, att man som vuxen är medveten på ett annat sätt, om VAD man kan svara på frågorna för att få det att bli något annat, tja, kanske ingenting, om man nu skulle få för sig att man inte VILL ha en diagnos.

Hur man nu skulle bli hjälpt utav det, om man har svårigheter det vet jag då rakt inte, men om man skulle vilja "bli av" med diagnosen, är det då tekniskt möjligt att lura sig igenom testerna?
Och OM det nu är möjligt, varför skulle man vilja det?
Frågeformulären är lätta att tyda om man har lite kunskap. Man ser direkt vilka avsnitt som handlar om AS, tourettes etc. Då borde det vara möjligt att svara tvärtom mot hur man egenligen är som person, just för att man VET, vilka svar som indikerar på det ena eller andra.

Jag funderade dock vidare och kom fram till att en hel del av utredningen är i princip omöjlig att lura sig igenom.
Frågeformulären är ibland så luriga, och många frågor återkommer flera gånger fast på olika sätt, så för att lura sig igenom dessa får man nog vara snudd på psykopat, möjligen.

Har man "bara" ADHD/Asperger-problematik och har kunskap om detta kan man nog slinka igenom just dom frågeformulär som handlar om detta.
Men frågan kvarstår ju fortfarande, varför man i så fall skulle göra en utredning från första början?
Man ber ju om det för att man faktiskt har så stora svårigheter så man känner att man inte fungerar som man skulle önska.

Nåja, nu flummade jag iväg känner jag. Men jag funderade efter att en ny utredning ska göras på sonen, och funderade då utifrån vuxenperspektivet.

Själv har jag inga som helst funderingar på att göra en förnyad utredning. Varför skulle jag överhuvudtaget vilja göra det?
Jag HAR svårigheter, det blir ju ingen skillnad på dom med en utredning till.
Och medicinen, den hjälper mig utan tvekan på flera områden. Bara det är en indikation om att diagnosen är rätt.

Känns väldigt skönt att ha landat i det, och att jag kan acceptera det, att jag är som jag är, och försöka göra det bästa utav det.

Tänk ändå vad jobbigt det skulle vara att inte vilja ta till sig sin diagnos och slösa sig igenom livet genom att förneka och deppa över den problematik man har, utan att vilja se att den finns...

Jag är glad att jag är den jag är, jag duger så gott ändå ;)

Hoppas att mina söner oxå kan känna så genom livet.
Den store lär inte få problem med det i alla fall...
Och jag vågar nog påstå, att den yngre sonen inte heller kommer att ha så stora svårigheter med den biten..

natti natti....

Alla dunderkommentarer
jayne har skrivit detta:

Hej Majsan

Ja du.. nu har jag möjlighet att komma in med mina synpunkte, och det ska jag!! Men de skulle ändå ta ett beslut i ärendet. Men rent kort så saknas ju protokoll från våra möten och alla IUP som ska finnas. Ett åtgärdsprogram som upprättades i 5:an (hade jag ingen vetskap om) ska tydligen ha avslutats innan 6:an, men finns inga papper på det..varför avslutades det? Problemen kom ju tillbaka.

Sen är det fel inne i brevet på datum och åtgärder. Står tex att sonen fått matte i liten grupp redan i slutet av sjuan, det fick han först i åttan...så.. jag har att säga. Slutklämmen är ju ändå värst, hur kan de mena att skolan inte ansvarar för att alla lärare ska vilja ge V det stöd han har rätt till?



Till dig.. Jag frågade min logoped om detta. Jag är intresserad av en utredning själv och frågade just om hur man som vuxen inte kan "täcka" sina brister? Jag har ju lär tmig olika strategier för att klara dagen..

Hon sa då att man blir duktigare, helt klart, men HON kan se igenom ändå...ingen fara. Ja??



Ja...vi duger alla som vi är...tänk om alla vuxna kunde inse detta..och vikten av att alla barn/ungdomar känner av detta.

Lillaviola har skrivit detta:

Diagnos eller ej?

Jag har under detta år lärt mig mer om oss i familjen och våra brister än vad jag kunnat anat.

Mitt synsätt som lillamasen gett mig är att PRATA och inte SOPA ngt under mattan.

Hos makens familj funkar det tvärtom.

Vi har en krock vill jag lova! Maken står på min sida,han har lärt sig;-)

SVärmor vill inte ta till sig när jag säger att sonen har problem.

JAg lägger ingen kraft där längre.



Skolan vill inte prata om diagnos heller.

När jag pressade dem så sa jag att jag har en känsla om att sonen har AD.

Jaja,känsla kan du ju ha, men nu jobbar vi inte så utan vi börjar om från början!?blev deras svar



Sonen är en berikande person om man nu vill se honom för den han är.

Annars har betraktaren problem.

Kram

2008-06-18 @ 09:35:09
http://lillaviola.blogg.se/ är min hemadress
Perlen har skrivit detta:

Vi har precis börjat med medicin till M. Det blev katastrof direkt. Läkaren hade ej upplevt en liknande reaktion tidigare. Nu provar vi en pytteliten dos som hittils inte har gett något positivt. Tur vi är hemma och kan tackla detta gemensamt.

Tycker att man hittar drag av alla möjliga diagnoser hos både sig själv och andra sen man blev insatt i problematiken;-)

2008-06-18 @ 10:48:10
Linda har skrivit detta:

Jag tror nog det...att man kan lura sig till en diagnos, fast inte att man kan undvika en diagnos om den är berättigad. Jag kände i frågeformulären att jag såg ganska omgående vilka frågor som "gav adhd-poäng". Därmot kändes det mycket svårare att fejka de mer "praktiska" testerna.

Men varför skulle man vilja fejka fram en diagnos?



Jag tror snarare att det beror på hur man ser på diagnoskriterierna. Jag tycker fortfarande det är skrämmande att vissa läkarteam kan komma fram till att inga kriterier uppfylls, medan andra team kan komma fram till att kriterierna uppfylls.



Jag ser diagnoserna mer och mer, inte som ett funktionshinder utan som svårigheter som inte ska behöva bli ett funktionshinder.

2008-06-18 @ 13:56:14
http://npf.blogg.se/npf är min hemadress
Cyberspunken har skrivit detta:

Hej o hå, angående Concerta och dess positiva/negativa verkningar så kan jag lite kort berätta om när min dotter först började med det. Första dagarna var kaos... hennes ADHD vart x 10 och hon fick kraftiga rebound effekter på em./kväll när det gick ur kroppen, kom inte till ro på kvällen kunde få för sig att börja möblera om rummet klockan mitt i natten etc. Jag började på allvar fundera om det var kämpligt alls. Diskuterade med hennes läkare och gav det ett par veckor till med ett tillägg med låg dos Ritalina till kvällen 10 mg ett par timmar innan hon skulle lägga sig. Då för första gången i sitt 15-åriga liv kände hon trötthet! Innan hade hon bara on och off knappen och inget däremellan. I övrigt så stabiliserade sig det mesta hon kunde börja fokusera och överraskade sig själv med att kunna sitta still på en lektion tills hon fick träsmak i baken en ny upplevelse det med. Kunde hålla tråden i ett samtal även om hon blev distraherad etc... Idag efter ca 1 år med Concerta (tar nästan aldrig Ritalin längre) så säger hon själv att hon inte märker någon skillnad men jag märker direkt när hon "hoppat över" eller glömt ta den en dag. Jag tror att en bra insatt medicin ska vara på det sättet, inte kännas avtrubbande eller ge skumma känslor för den som tar den, men ge bra effekter i samspel med omgivning och helt enkelt göra livet lättare! Så för henne har det absolut varit lyckat med medicinering. Hmm hoppsan det vart inte så kort som jag trodde =) Ha det gott och en Trevlig midsommar önskar jag dig!

2008-06-19 @ 00:23:50
http://cyberspunken.blogg.se/ är min hemadress
Cyberspunken har skrivit detta:

slant på tangenterna =)

kämpligt= lämpligt

2008-06-19 @ 00:26:24
NorthofSweden har skrivit detta:

Hej!

Hittade din sida av en slump. Vill bara kommentera utredningar o framförallt vissa särskilda tester som min tjej med högfungerande autism fick göra. När psykologen gick igenom dem o pekade på vilka "svar" som just indikerade autism så sa både jag o psykiatern på Bup att antagligen är oxå vi autistiska för frågorna var märkliga. Ex var det en situation som min flicka skulle svara vad hon ansågs vara rätt. En man står i en hiss tillsammans med en okänd person. Mannen ser sig i spegeln o upptäcker att håret är rufsigt var på han frågar den andra personen om han har en kam att låna. Frågan som följde var om detta kan anses vara ett normalt beteende. "Ja" svarade min tjej "han behövde ju kamma sig". Psykologen menar då på att så gör man ju inte o visst, jag håller med. Vi vuxna gör inte så men ungdomar har ju inte samma sätt att se på saker som vi. Det hade ju varit värre om det var en tandborste! :-)

Kram!

2008-06-20 @ 16:39:36

Här skriver du din goa kommentar ;)

Ditt vackraste namn ;)
Jag ser dig ;)

Din hemliga adress ;)

Din hemadress? ;)

Din dunderkommentar skriver du här ;)

Trackback
Dagens namn:

Bloggens startsida

Sök i bloggen